Starkt mot AIK

Idag fick vi uppleva kombinationen Alla hjärtans dag och sista matchen för IFK Nässjö i årets Elitserie. Förhoppningsvis kommer just den kombon inte att upprepas då vi verkligen får hoppas att framtida serier kan sträcka sig lite längre fram på vårvintern och innehålla fler matcher. Nåväl, årets avslutning spelades mot förra årets SM-finalister nämligen AIK från Solna. Efter att Hammarby igår fått storstryk av Västerås fanns chansen för IFK att hålla sig före Bajen i tabellen om man inte släppte in allt för många mål.

I matchinledningen tog AIK kommandot och våra tjejer fick som väntat fokusera på att försvara sig så gott det gick. Nässjöförsvaret jobbade dock riktigt bra och styrde skickligt ut motståndarna mot kanterna vilket gjorde det svårt för AIK att skapa farliga målchanser. När de väl kom i lägen fanns giganten från norr, Ebba Fridlund, i målet och spelade på en nivå som borde göra varje landslagskeeper avundsjuk och landslagsledningen osäker i sina val inför stundande VM-turnering.

Enligt den föredömligt utförda matchrapporten på Elitrapport rörde IFK knappt bollen innan den trettonde matchminuten men då hände det! Wilhma Lindholm snodde åt sig bollen på högerkanten, hittade in till Emelie ”Åtvidabergsraketen” Åkerlund som tog ett par snabba skär in i banan och såg Sanna Gustafsson komma ångande på vänsterkanten. Emelie, som gjorde sin kanske bästa match för säsongen, serverade Sanna en räkmacka så vacker att man hade gråtit i av glädje i Feskekörka och fröken Gustafsson satte fart mot Linda Odén i AIK-målet, placerade bollen vackert i mål och hur oförtjänt det än var hade IFK Nässjö tagit ledningen med 1-0.

AIK reducerade ett par minuter efter vårt ledningsmål genom Anna Widing på frislag. De gulsvarta fortsatte att rada upp chanser och då främst genom hörnor, totalt skulle AIK slå 23 hörnor under matchen. Anmärkningsvärt var att inte en enda av dessa hörnor gick i mål och ytterst få gick ens på mål. IFK Nässjö fick slita hårt i defensiven och eftersom vi bara hade en avbytare att tillgå var det rejäla arbetspass som fick utföras men det löste tjejerna med bravur. IFK höll 1-1 till den 36:e minuten då Matilda Johansson gav AIK ledningen på pass av Linnea Larsson. Innan halvleken var över hann AIK även med att göra 1-3 och 1-4 vilket inte uppskattades av Rosabollen då 1-3 såg ut att föregås av en rejäl offside OCH liggande spel medan 1-4 kom på en mycket generöst given straff. Men det är ju domaren som dömer även om han dömer fel…

I andra halvlek fortsatte AIK sin forcering framåt och IFK Nässjö fortsatte att försvara sig väl samtidigt som Ebba Fridlund stod för en uppsjö avancerade räddningar. Målen fortsatte dock komma för AIK och 1-5 hamnade på tavlan strax efter paus genom ett långskott från Mikaela Hasselgren. Tio minuter senare gjorde AIK 1-6 genom Agnes Ortman då en AIK-spelare tilläts ligga över en chanslös Ebba. Protesterna mot domslutet var fruktlösa och vår ständigt högljudande tränare bestämde sig för att ta timeout. Våra tjejer har haft en viss tendens att gå ner i tempo mot slutet av andra halvlek under säsongen men idag kämpade man ända in i kaklet. Trots 1-6 i baken så fortsatte tjejerna jobba på bra, Emelie Åkerlund och Wilhma Lindholm pressade AIKs bollhållare ett flertal gånger samtidigt som försvaret spelade ytterst följsamt och samspelt vilket var riktigt kul att se.

I den 75:e minuten stal planens yngsta spelare, Ida Gustafsson, bollen från en AIK-försvare och Ida fick fram bollen till snabbskrinnaren Wilhma Lindholm som förvaltade läget väl och satte 2-6 till Nässjö. Ett ytterst viktigt mål i målskillnadskampen och Rosabollen fick hejda sig för att inte springa in på isen och utföra en frusen version av Svansjön i ren eufori. Tyvärr blev detta inte slutresultatet då Anna Widing i AIK fick iväg ett skott som smet förbi Ebba Fridlund med futtiga 30 sekunder kvar och direkt vid följande avslag blåste domare Nilsson av matchen vilket gjorde att slutresultatet alltså skrevs till 2-7.

Nu väntar två veckor av ovisshet då serien tar ledigt under VM. Även om IFK har spelat klart serien kan mycket hända än. I sista omgången möter Västerås – Sandviken, Söråker – Hammarby och Kareby – AIK. Minst intressant är toppmatchen och fjolårets finalrepris. AIK är redan klara seriesegrare och Kareby är ohotade tvåor vilket gör dessa båda lag klara för semifinaler. Västerås och Sandviken gör upp om tredje och fjärde plats. Just nu ligger de på samma poäng men SAIK har gjort fyra fler mål vilket gör att VSK måste vinna för att nå tredjeplatsen och möjligheten att möta sjätte laget i serien i en kommande kvartsfinal. Mest spännande och intressant blir matchen mellan Söråker och Hammarby. Vinner Söråker blir de femma, IFK blir sexa och går till slutspel medan Hammarby blir sjua och har spelat klart för i år. Blir det oavgjort tar Söråker femteplatsen medan Hammarby kryper förbi IFK och vår säsong är över. Skulle Hammarby vinna tar de femteplatsen medan Söråker blir sexa och vi blir sjua.

Rosabollen kommer i god tid kontakta vissa spelare i Söråker och erbjuda såväl smaskiga tårtor som platser på bandygymnasiet i Nässjö till hösten för att sporra dem till stordåd i avslutningen. Skulle vi sluta sjua väntar nästa ovisshet då segraren i Allsvenskan Syd och Allsvenskan Nord har förtur till nästa säsongs Elitserie. Den som lever får se och om man spelar i Söråker kan man genom en seger mot Hammarby leva lite godare 😉

Matchfakta
Publik: 56
Väder: Inomhus. -3 grader
Slutresultat: 2-7 (1-4)
IFKs målskyttar: Sanna Gustafsson och WilhmaLindholm.
Matchens lirare: Ebba Fridlund

/Rosabollen

Eftertext…

Till sist måste vi bara ta upp något som gjorde skribenterna här på Rosabollen lätt upprörda. Under veckan skedde något, i våra ögon, mycket anmärkningsvärt. När Postnord fullföljde sina uppdrag märkte våra spelare att de hade fått ett inbetalningskort. Detta inbetalningskort kom dock inte från allas vår favoritförening IFK Nässjö utan istället var det från föreningen som i våras beslutade att det inte gick att bedriva damverksamhet för att den var för dyr. Sagda förening tyckte alltså nu att tjejerna som de vägrat en fortsatt bandykarriär skulle vara med och sponsra herrlaget… Kanske hade styrelsen i denna bandyförening förstått att det faktiskt är herrlaget som kostar och nu behövde mjölka ut så mycket det gick även från de spelare som inte är välkomna i föreningen? Detta skapade viss ilska bland våra tjejer, även Rosabollen kände viss ilska men vi har slutat att förvåna oss över ovan nämnda förenings logik men väljer ändå att vädra dessa åsikter. Hur tänker man? Tror man på allvar att våra tjejer skulle betala medlemsavgift i en förening som är rakt av diskriminerande och inte vill ha med dem att göra? För övrigt, det går att skaffa sponsorer till damidrott, det går att bedriva damverksamhet och det görs otroligt bra i rött och svart.
Forza IFK.

Ett knippe gurkor på besök

En lång bandydag har kommit till ända och jag har placerat mig på min favoritplats i soffan och jag ska reflektera lite över dagens match mot Västerås SK. Idag var ingen läktardag för rosabollen utan vi befann oss i sekretariatet tillsammans med vår trogne följeslagare Christer Johansson, den mannen har ett oändligt lager av anekdoter från hans tid som elitdomare och varenda en är lika underhållande, så trots att vi inte fick skrika ut får kärlek till IFK Nässjö idag så hade vi en trevlig stund i Stinsen Arena. Efter en hektisk tid innan match med frukt som skulle delas åt tjejerna, ett bortalag att ta emot med för övrigt de mest sympatiska och trevliga ledarna i årets damelitserie, petiga domare etc, ja listan kunde göras lång idag, så var det äntligen dags för match. Något inspirerade av fredagens Backyard Babies-konsert i Nässjö Sporthall fick tjejerna glida in till Brand New Hate idag och det föll väl ut, för som Backyard sjunger så kan det vara bra att skaffa sig lite fiender längs vägen.

Nässjö visade direkt att de inte var på planen för att vara vänskapliga och gjorde 1-0 redan efter halvminuten när Sanna Gustafsson använde sin storlek och tryckte sig in i straffområdet från högerkanten och slängde in bollen framför Tytti Segerman i VSK-målet, påpassligt nog dök vår västkustvän Kajsa Ericsson upp där och bollen styrdes förbi Segerman in i mål, Martin och jag fick bita ihop ordentligt för att inte gå bananas inne i speakerbåset. IFK fick luft under vingarna av det tidiga segermålet och de första fem minuterna radade de upp 3-4 riktigt bra chanser som Tytti Segerman räddade med tåspetsar, överblivet tyg på tröjan och dylikt. Därefter i den sjunde minuten fick Västerås hörna och på en retur framför Ebba Fridlund så smackade norskan Lene Aamodt in bollen bakom sagda Tranåsbo och det var 1-1 i matchen, enligt vår högst enögda åsikt inte alls särskilt rättvist, men om den här säsongen lärt oss något så är det att idrott och bandy särskilt inte är rättvis någonstans. Efter kvitteringen var det hård kamp om bollen och domare Bergemalm släppte tjejerna vind för våg att kriga om bollen, det är självklart bra till en viss gräns men när det snuddar vid rena överfall (från båda lagen ska tilläggas) så är det kanske dags att använda visselpipan lite. Kampen var hård och våra rödsvarta krigare kämpade hårt för att få kontroll över matchen, men VSK var en tuff nöt att knäcka och i den 29:e minuten gjorde finskan Riina Ellonen 1-2 till VSK vilket också var pausresultatet.

I paus fyllde vi på vårt sockerbehov och stillade vår nervositet något innan det var dags för den traditionella halvapotten-bollen som idag vanns av Nenne, grattis säger vi till den fantastiska summan av 250 kr. Därefter när undertecknad skulle vara snäll och hjälpa till att samla in dessa kastade bollar skedde ett överfall av stora mått när Ida Zetterström gick in enbart för att skada och skickade en projektil rakt mot mig, dock visade sig att jag har lika bra reflexer som Ebba Fridlund och jag gjorde en härlig enhandsräddning (Jag ville mest bara få skryta i ett offentligt forum).

I andra halvlek fortsatte kampen och satsningarna i närkamperna var stundtals i överkant vad gällande vad som var tillåtet på en bandyplan men domare Bergemalm höll pipan rätt i mun. Dock skulle det komma utvisningar och det var hetlevrade Matilda Plan som var först ut att besöka oss efter att hon dömts ut för spelsabotage. Strax efter att ovannämnda spelare fått komma in igen, antagligen laddad till tusen så drev VSK upp ett anfall som våra tjejer inte riktigt hann med att stoppa och en VSK-spelare åker i backen i straffområdet vilket självklart resulterade i en straff för de gröna från gurkstan. Matilda Plan ställde upp för att lägga straffen men får inte upp bollen från backen vid skottögonblicket, men vad gör väl det när den unga damen skjuter som en häst och bollen smet in mellan Ebba Fridlunds benskydd och huxflux var det 1-3 till Västerås SK. I

IFK Nässjö ökade tempot något efter detta och skapade ett flertal chanser med hörnor som följd, dock var de resultatlösa. När vi dessutom drabbades av två utvisningar inom en minut så såg det onekligen mörkt ut, vi tyckte i och för sig det var trevligt med lite sällskap då först Victoria Bergström satte sig jämte Martin och därefter Wilhma Lindholm, Wilhma som dessutom knäckte en skön ”oneliner” när hon kom ut till botbänken: ”Spelsabotage? Vilken jävla töntregel”. Under utvisningarna var det föga förvånande Västerås SK som höll i taktpinnen, ända fram till den 70:e minuten när Emelie Åkerlund får ett läge att skjuta strax utanför straffområdet och som hon gjorde det, SMACK rakt upp i nättaket bakom Tytti Segerman och genast var det match av….ja matchen.

Men som vi lärt oss gång efter annan den här säsongen så är målglädje mer eller mindre alltid kortvarig, förutom mot Sandviken då, hehe. Åtta minuter efter vår reducering fick Västerås frislag på sin planhalva och domaren signalerade tydligt var han ville att bollen skulle gå igång och där ställde också IFK Nässjö-spelarna godtroget upp sig för att vara beredda, det sket däremot Västeråsspelarna i fullständigt och startade igång matchen 10 meter längre fram vilket domare Bergemalm totalt valde att ignorera och frågar ni mig så var det ett ödesdigert beslut för matchen i och med att Matilda Plan kunde åka sig helt fri och lägga in bollen bakom Ebba Fridlund till 2-4. Men det är också något vi lärt oss under säsongen, domarnivån skiftar stort. IFK Nässjö fortsatte att kämpa på trots ett horribelt mål i baken och de gjorde allt i sin makt att få till avslut mot mål, även ett par hörnor skapades under de sista minuterna men resultatet 2-4 stod sig till slutsignalen.

Därefter utdelades matchens lirare och i Västerås SK gick det till Riina Ellonen och i IFK Nässjö gick det till Kajsa Ericsson, enligt min mening helt välförtjänt då hon visade upp en härlig kämpaglöd under hela matchen, ja det har hon i och för sig alltid gjort när jag sett henne spela bandy.

Det ser allt mörkare ut för oss att ta en slutspelsplats men än är inte loppet kört och nästa helg möter vi AIK hemma i Stinsen Arena, förhoppningsvis något försiktiga och lite skaderädda AIK:are i och med att halva laget ska åka till Minneapolis veckan efter och spela VM.

Vi laddar om för nästa veckas match som faktiskt kan bli säsongens sista match, hemska tanke.