Utan glöd i Gurkladan

Så var det lördag igen och åter dags för bortamatch för IFK Nässjö. Den här gången styrde bussen mot ABB Arena Syd i Västerås där våra tjejer skulle ta sig an töserna från gurkans hemstad nummer ett. Resan upp gick riktigt smidigt och eftersom dagens chaufför körde så lugnt kunde Rosabollen utan problem ägna tre timmar åt favoritsysselsättningen, Football Manager. Stopp gjordes som vanligt i Eksjö, Tranås och Herrbeta för att plocka upp spelare och en bit in i Östergötland hade vi hittat tillräckligt många spelare för att genomföra matchen.

Uppe i Västerås var det ett strålande bandyväder med klar luft och ett par minusgrader men istället för att njuta av vädret tog vi plats inne i den rejäla bandyhallen och började förbereda oss inför matchen.

När klockan slog 16:20 blåste en Käck (han hette så även att han inte levde upp till namnet) domare igång matchen och Rosabollen testade akustiken i hallen. Det måste redan nu sägas att akustiken spöade både spelkvaliteten och domarinsatsen denna eftermiddag. I den tjugonde minuten fick dock Victoria fram bollen till Sanna och plötsligt var det 0-1 till IFK. Vi blev väldigt överraskade men inte mindre lyckliga för det. Västerås hade lite hetare vilja men Ebba i målet visade fin form när hon gjorde ett par riktigt högkvalitativa räddningar. Kanske var det lite av Andreas Bergwalls inspiration som trillade  av honom när han passerade i korridoren utanför omklädningsrummet innan matchen eller så hade Ebba bara en bra dag på jobbet.

Sista kvarten av halvleken hittade domaren tre utvisningar, två för Nässjö och en för VSK. Sanna och Emelie fick varsin tia medan Plan i VSK fick ett besök på botbänken. Det kunde emellertid lika gärna ha blivit ett dussin utvisningar då domaren i vissa lägen tog utvisning för minsta lilla slag och i nästa ögonblick blundade för rena överfall. Uttrycket sila mygg och svälja elefanter har sällan passat in bättre på en domares nivå.

Precis som i samtliga matcher hittills i årets Elitserie gick vi alltså till halvtidsvila i ledning och precis som i alla de tidigare matcherna skulle andra halvlek visa sig bli som en dålig dag på jobbet. En sån där dag när bilen inte startar, kaffet är kallt, bästa skjortan är i tvätten och husnycklarna trillar ner i toaletten när man bara ska spola ner guldfisken som man glömde mata förra helgen.

Först gjorde VSK 1-1 efter att våra tjejer inte fått bort bollen framför målet och sedan kom 2-1 när VSK fick åka onödigt lätt genom försvarslinjen. IFK fick lite bättre fart med dryga kvarten kvar och sköt en hörna förbi målvakten men bollen räddades på mållinjen. Nässjö tog timeout för att styra upp spelet och strax därefter slog man en helt perfekt pass som friställde Emma Enström. Då fick domaren offside i hjärnan och blåste helt felaktigt av spelet vilket retade oss gruvligt. Inte blev det bättre när VSK rev ner Wilhma ett par minuter senare och hon blev liggande på isen. Som tur var kunde Wilhma halta av isen av egen maskin och det verkade inte vara någon större fara med henne vilket vi tackar bandygudarna för då truppen just nu är hårt ansatt av skador. Till dagens match saknades Sara, Lisa och Maria förutom långtidsskadade Agnes och Cajsa.

På övertid fick Ebba åter bekänna färg då hon sträckte ut och räddade ett givet mål men bara sekunder senare kom 3-1 då VSK fick in en hörna. Slutresultatet blev 4-1 efter att Ebba åter imponerat men returen på friläget slogs i mål och vi kunde börja packa ihop våra flaggor och banderoller.

Sammanfattningsvis gjorde vi ingen bra match. Det såg trött, oengagerat och slött ut. Kanske var det lite underskattning efter segern mot VSK i World cup men det som retar oss mest är det att vi vet att vi kan så mycket bättre. Dagens glädjeämnen var ändå Emma Enström och Ellen Spång från Tranås som tack vare utvecklingsavtal kunde hjälpa oss när skadorna hopade sig. Dessa båda tjejer visade verkligen framfötterna och skötte sig riktigt bra! Även våra Sunvärska vänner Kajsa och Julia jobbade riktigt bra och ska ha beröm.

Nu tar vi ledigt nästa vecka och tjejerna får träna hårt så de kan ge AIK en match 5/12.

Matchfakta
Publik: 77
Väder: Inomhus. +3 grader
Slutresultat: 4-1 (0-1)
IFKs målskyttar: Sanna Gustafsson
Matchens lirare: Utsågs inte

Första elitseriepoängen!

Det var en eftermiddag i nostalgins tecken. Dels för att IFK Nässjö skulle spela på hemmaplan igen, dels för att i princip hela gamla gardet av Rosabollen var samlat och det hördes vill jag lova. Om Fredrik och Martin kan låta som 10 personer så lät vi fem idag som 30 pers, fram till matchminut 10 när rösterna började svika oss.  Dagens motståndare var Hammarby IF med många duktiga lirare som till exempel Maria Thorén i mål, Galina Mikhaylova, Ingrid Bjonge och Malin Helgman för att nämna några. Återigen var IFK Nässjö något brandskattade då Lisa Enström ännu inte var kry efter sin axelskada som hon ådrog sig i förra veckan mot Söråker.

Tjejerna började matchen riktigt bra och såg spelsugna ut och det var ett härligt driv i matchen åt båda håll. Under första halvlek träffades stolpar och ribbor på löpande band, kort sagt höll tjejerna nervösa Rosabollare i strypkoppel likt hundvalpar som behöver fostras. Dock skulle eufori bytas ut mot oro när Sara Levén krockade med en stursk Hammarbyare och föll som en fura till backen och hon förblev orörlig. Som tur var fanns våra två välgörare från Örebro, Madelene och Elsa, på plats och båda är läkare så de marscherade taktfast ihop med vår gode vän Emma Bergström ut på isparketten för att bistå med medicinsk hjälp. Tyvärr var Sara så påverkad av smärta att de beslöt att ta henne till sjukhus i ambulans. Nu ikväll har vi fått höra att Sara drabbats av en hjärnskakning, Rosabollen önskar Sara ett snabbt tillfrisknande. Vi fick anledning att glömma vår oro ett tag då det fortfarande skulle spelas match och Hampus som var åter   som klackledare piskade igång oss ordentligt. Nollan spräcktes i 52:a minuten av första halvlek (ja, det blev en del tillägg) genom Elina Bergvall som efter passning av Julia Norrman gled igenom Hammarbyförsvaret som en varm kniv i smör när hon visade upp sin fabulösa bollkontroll innan hon tråcklade in bollen bakom Maria Tohrén. 1-0 till IFK Nässjö alltså och detta blev också halvtidsresultatet.

I paus blev det jäktigt för ystra Rosabollare när Madelene och Elsa skulle tackas för sina extraordinära insatser för dambandyns vara i Nässjö. Ni som inte hört historien får höra det igen, i våras när Nässjö IF visade ekonomiskt sinne hämtat från 1950-talet  och kastade ut oss ur Nässjö IF fann de situationen intolerabel och beslöt sig för att försöka göra något. De startade en insamling för att försöka behålla dambandyn i Nässjö och fick ihop hela 10 000 kr. Denna fantastiska insats belönades med blommor från IFK Nässjö och de vackra limited edition IFK Nässjö-halsdukarna från Rosabollen, det verkar dessutom som de båda Örebroarna har blivit något IFK-frälsta då de redan planerade att bevista ABB Arena nästa helg för att se VSK-IFK Nässjö.

I andra halvlek fortsatte tjejerna att trumma på och det skulle betala sig. 2-0 kom i den 54:e minuten (ja nu är vi då som bekant i andra halvlek, tillägg kan vara klurigt) när tjejerna rullade upp ett helt fantastiskt anfall. Det började redan långt in på IFK Nässjös planhalva när Sanna Gustafsson hittade en lucka upp till Emelie Åkerlund som såg Wilhma Lindholm i perfekt läge att åka sig fri. Bollen gick som på ett snöre och Wilhma visade enorm kyla när hon enkelt la bollen bakom Maria Thorén och återigen var vi precis som förra helgen i ett tvåmålsöverläge. Men tyvärr skulle det bli precis som förra helgen när orken inte riktigt räckte till och Hammarby lyckades hämta upp 2-0 till 2-2 och även göra 2-3 inom loppet av tio minuter. Vi som var med uppe i Sandviken förra helgen och som de obotliga pessimister vi är ( i alla fall Fredrik) såg framför oss hur loppet nu var kört.

Men tjejerna visade stor kämpaglöd och fortsatte att försöka skapa lägen mot ett kompakt Hammarbyförsvar. Som bekant ger hårt arbete resultat och i den 81:a minuten tilldömdes IFK Nässjö en straff efter en fasthållningssituation som vi glömt vem som var inblandad i, men hur som haver så förvaltade Sanna Gustafsson straffen med en kyla likt en snöboll i Irkutsk och huxflux var det oavgjort igen. Rosabollen började känna segervittring igen, men efter att Malin Helgman drivit fram på vänsterkanten och lagt en boll mot Ebba som hon räddade men tappade bakom sig, vem dyker upp där då? Jo, Galina Mikhaylova som tryckte in 4-3 och hela Stinsen Arena hörde exakt vad Ebba Fridlund tyckte om den saken, det är ord som vi inte kan återge ordagrant här då vi har allt för unga läsare för detta. Pessimisterna inom oss återkom som ett brev på posten men eftersom det finns pessimister måste det ju finnas optimister, eller hur? Idag var Elina Bergvall den optimisten när hon åkte ner mot den högra hörnflaggan och klippte till för Kungen, Silvia, Daniel, Victoria, Madde, Chris, Carl-Philip och Sophia med barn. Bollen studsade på allt som hade tillräcklig hållfasthet för att ändra dess riktning och helt plötsligt såg vi nätet rassla, vi fattade kort och gott ingenting men IFK Nässjö hade kvitterat! Jublet visste inga gränser för kort efter blåste domare Lisell av matchen och vi hade tagit vår första elitseriepoäng!

Tjejerna gör en bra match och när orken inte tryter  kan vi hota många av lagen i Elitserien, det fick vi bevis på förra helgen samt denna helg, alltså ser Rosabollen fram emot en trevlig vinter ihop med Sveriges i särklass skönaste bandylag. Ja just det, vi höll på att glömma. Under första halvlek stod det en spjuver med mobiltelefon och filmade oss, han visade sig vara från Smålands dagblad. Om ni känner för att höra vår skönsång och se en grymt utvecklad intervju av Fredrik så ta en titt på länken här under.

Fredrik filosoferar

Matchfakta
Publik: 81
Väder: Inomhus. +2 grader
Slutresultat: 4-4 (1-0)
IFKs målskyttar: Elina Bergvall (2), Wilhma Lindholm och Sanna Gustafsson
Matchens lirare: Elin Hallén

Som IFK -09… ( i 72 minuter )

Efter en god natts sömn på hotellet i Gävle var det på söndagen åter dags för match, den här gången mot Sandvikens AIK. Tack vare den korta resan mellan Gävle och Sandviken kunde vi både ta sovmorgon och njuta av en lång hotellfrukost. Väl framme i Göransson Arena placerade vi oss på läktaren och började sjunga upp våra ringrostiga halsar. Det var några år sedan vi sist var här men vi kände oss snart hemma och akustiken var precis lika fin som vi mindes den.

När första halvlek började kom IFK igång riktigt bra. Allt som var dåligt igår kändes mycket bra idag. I tredje minuten spelade Sanna fram Wilhma till ett friläge men Pillan i SAIK-kassen räddade men bara tre minuter senare small det på riktigt. På en hörna slog Sanna in bollen till Elina som fick in bollen i mål mellan benskydd och skridskor. Den åttiohövdade  publiken blev om möjligt ännu tystare men Rosabollen jublade som om SM-guldet redan var klart. Kenny måste varit i chock ty inte ens hans ljudliga pipa hördes förrän klockan visade 27 minuter.

I slutet av halvleken fick SAIK två frilägen men Julia jobbade hem på ett föredömligt sätt båda gångerna och höll rent framför Ebba.

I pausen fick vi besök av en gammal bekant från förra IFK-rundan. En icke namngiven SAIKare med riktigt bred dialekt kom och pratade sport i allmänhet och bandy i synnerhet. Om vi inte missminner oss köpte han en IFK-halsduk av oss när vi var uppe sist men av den såg vi inget spår.

Andra halvlek började precis som den första med ett friläge för Wilhma och ett snabbt IFK-mål. Den här gången var det Emelie som serverade Sanna och lyckan hos oss visste inga gränser! Vem hade trott att vi skulle ha 0-2 på SAIK efter 52 minuter? SAIK fick ingen ordning på spelet och efter 68 minuter kände sig ledarna tvingade att ta time out. Det skulle visa sig vara ett smart drag…

I den 74e minuten slog SAIK en hög boll och den damp ner på en IFK-hjälm. En av den konstigaste reglerna i boken säger ju att då ska det vara straff om man är i straffområdet och till skillnad från gårdagens usla domartrio kunde det här gänget reglementet och dömde straff. Inget misstag och reducerat till 1-2. Bara tre minuter senare sköt SAIK en hörna som räddades men returen stöttes i mål och helt plötsligt var det kvitterat.

I samband med kvitteringen tog IFK time out och man samlade alla krafter för att försöka få matchen i hamn.

Med dryga tio minuter kvar fick SAIK ännu en straff och inte heller denna gången gjorde man något misstag och för första gången var hemmalaget i ledningen. IFK kämpade och jobbade hela vägen in i mål men orken var nu nästan slut. Efter lite oreda i försvaret kunde SAIK stänga matchen och sätta slutresultatet till 4-2. Inte helt rättvist sett till hela matchen men en riktigt bra insats av våra stjärnor från Smålands högland.

Sammanfattningsvis gör tjejerna en fantastisk match i 73 minuter och resten är mer än godkänt. Vi visar att vi verkligen inte är några slagpåsar och spelmässigt hänger vi bra med även de stora elefanterna.

Matchfakta
Publik: 82
Väder: Inomhus. +5 grader
Slutresultat: 4-2 (0-1)
IFKs målskyttar: Elina Bergvall och Sanna Gustafsson
Matchens lirare: Sanna Gustafsson

Surt i Söråker

Det var sju plusgrader, strilande regn och dimma när vi anlände till Söråkers IP. Inga optimala förutsättningar för bandy alltså men premiären skulle såklart ändå spelas. Ismakare, ledare och annat löst folk gjorde sitt bästa att få bort vattnet från planen men vid avslag skulle man lika gärna kunna trott att vi skulle bevittna vattenpolopremiären.

Smått mirakulöst avtog sedan regnet strax efter att matchen hade börjat men första halvlek kunde inget riktigt spel utföras. Det blev mycket lyftningar och våra tekniska fartspelare hade det jobbigt mot Söråkers tuffa skogshuggarbandy.

IFK började bra och de första minuterna såg helt okej ut även om det inte var något skönspel. Eftersom bollen inte rullade på isen var det mycket lyftningar som gällde. Tyvärr hamnade de flesta bollarna i mitten av planen där Söråker murade upp ordentligt och få bollar kom fram i offensiva lägen. I nionde minuten kom Söråker in i straffområdet och domaren dömde straff. Ebba gjorde sig beredd och när domaren blåste visade hon att hon är en säker utpost längst bak och plockade bollen som om det vore en papperssvala som seglade fram.

I den 13e minuten fick våran Emelie ändå lite utrymme på sin kant och spelade in bollen framför mål. I gröten av spelare dök Målillas stolthet, Ida Zetterström, upp och satte IFKs första mål i Elitserien! Efter målet tog dock Söråker över mer av spelet och deras fysiska spel störde IFK-spelarna som spelade lite för snällt.

Efter 22 minuter blåste domaren åter straff men där hade han nog inte tagit på sig glasögonen. Den assisterande domaren som stod bättre placerad vill inte ha det till straff men huvuddomaren hade bestämt sig. Ebba gjorde ett bra försök men bollen trillade in och det var kvitterat. Bara minuten senare tog också hemmalaget ledningen då man kunde slå in en retur efter att Ebba räddat i förstaläget.

I andra halvlek var isen något mindre blöt vilket möjliggjorde ett något mer konstruktivt spel. Stundom såg IFKs spel riktigt bra ut men man kom inte i de riktigt vassa lägena. Ofta körde man fast i Söråkers köttmur i mitten och utnyttjade man kanterna kom man inte in på mål. Efter kvarten spelad i andra halvlek utökade hemmalaget sin ledning till 3-1 då bollen slogs in framför mål och i röran som följde slog bollen i mål.

Domarens ovilja att stävja det för tuffa spelet tog priset när en Söråkerspelare bryskt tacklade Lisa utmed långlinjen när hon var på väg att åka sig fri. Lisa hade inte en chans att rädda fallet då asfalten var så nära isbanan och hon föll handlöst i backen. Domaren stoppade inte ens spelet utan lät matchen fortgå då den skadade ändå inte låg på planen. Efter ett par minuter tyckte han ändå att det var läge att titta till spelaren och blåste av spelet. Lisas axel hade fått en rejäl smäll och var troligen ur led och i fallet hade hon landat på armen och hon hade stora smärtor hela vägen ner i underarmen. Hjälpsamma funktionärer från Söråker hjälpte till att kalla på ambulans medan domaren bara väntade på att få blåsa igång matchen igen.

Skadan på Lisa tände våra spelare och man kunde se en ny glöd och ett bitvis vassare spel. Det märktes ändå idag att Söråker har spelat Elitserien tidigare och har ett tuffare spel i sig. När våra tjejer lär sig det kan det bli riktigt kul. Med dryga fem minuter kvar fastställde Söråker slutresultatet 4-1 efter en hörnvariant.

Sammanfattningsvis kan man säga att Söråker vann rättvist då de bättre behärskade de dåliga förhållandena som rådde, särskilt i första halvlek. IFKs spel kom inte riktigt igång då motståndarna spelade fysiskt och kompakt och fick stopp på våra offensiva spelare.

Domarinsatsen var bland det sämsta vi sett och ligger i klar klass med den berömda AIK-matchen i Huddinge hösten 2009. Det hör till bruklig hyfs att spelare, ledare och domare tackar varandra efter avslutad match men tydligen och bevisligen skriver Widmarks trio sina egna låtar och står över regler, skrivna som oskrivna. Uselt var ordet!

Matchfakta
Publik: 132
Väder: Regn och grått. +7 grader
Slutresultat: 4-1 (2-1)
IFKs målskytt: Ida Zetterström
Matchens lirare: Victoria Bergström

//Rosabollen

Följ premiärmatchen på Elitrapport

IFK Nässjö sitter i bussen på väg mot Söråker och beräknad ankomst är runt klockan 11:00. Vädret är grått och regnigt men humöret verkar ändå vara på topp. Sara Levéns skratt ekar just nu mellan bussens stolar och man ser idel glada miner.

Rosabollen laddar med vila och Fredrik sover som ett litet barn i sätet. Det har sina fördelar att vara tre äpplen hög…

Klockan 13:00 är det avslag och matchen kan ni följa på Elitrapport.

Det är äntligen dags för premiär!

Det har onekligen varit ett turbulent halvår sedan förra säsongen avslutades och mycket har hänt. Vi tillhör inte längre Nässjö IF och för gamla rävar som Rosabollen smakar det givetvis mumma då våra hjärtan alltid varit blåvita. Rosabollens säsong kommer också med viss sorg i hjärtat se annorlunda ut. Vi kommer inte ha möjlighet att stå på läktaren under hemmamatcherna och stötta tjejerna. Föreningen är som bekant liten i omfattning och vi behövdes helt enkelt på annat håll och vi kommer hålla till i matchsekretariatet. Men bortamatcherna tänker vi ge 110% som alltid och redan nu i helgen är det dags för premiär.

IFK Nässjö ska premiärspela mot Söråkers IF och Sandvikens AIK. Redan idag fredag åker vi norrut för att slå läger i Gävle för att sedan under lördagen färdas upp till Söråker (strax utanför Sundsvall) för premiärmatch. Rosabollen gläder sig givetvis oerhört att få återse IFK Nässjö i seriespel och vi kan inte låta bli att vara lätt nostalgiska dagar som denna. Mycket har förändrats men dagens IFK har mycket gemensamt med det gamla. Många unga talanger som vill framåt, F17-segrar i ryggen och återigen en brytning med Nässjö IF.  Enligt Bandyportföljen (denna eminenta bandytidning) är IFK Nässjö rankat att komma sist i damernas Elitserie och innan World Cup hade nog även vi hållit med i den bedömningen, men efter tjejernas strålande insats där uppe har förhoppningarna om mer upplyftande resultat stigit och är truppen intakt och skadedjävulen hålls stången bör vi klara av att överraska flera gånger om under vintern. Dock har skadedjävulen redan varit i tagen då Cajsa Johansson och Agnes Sundell missar hela säsongen på grund av knäskador och vi lider givetvis med tjejerna och hoppas på en snabb återkomst så vi får sjunga ert lov.

Under säsongen ska Rosabollen även testa en ny bedömningstävling. Vi är som sagt otroligt enögda och partiska och vi kommer med dessa enögda och partiska ögon bedöma årets arenor vi besöker och utnämna Elitseriens bästa bandyarena. Självklart kommer  diplom utgå till vinnande förening, har man inte jobb så gör man sig helt enkelt.

Vi återkommer efter lördagens match mot Söråker med ett referat och lite analys, som alltid väldigt enögt och partiskt.

/Rosabollen