En poäng och två födelsedagar

I fredags efter en hård jobbvecka åkte Rosabollen ihop med laget upp till Södertälje för övernattning inför lördagens überviktiga match mot Hammarby IF. Resan förflöt lugnt och stilla med hjälp av den eminenta busschauffören Gustav Åkesson. Dessutom föll det sig så att vår tränare Kenny Bohman fyllde år i fredags och vi i Rosabollen ville självklart visa vår uppskattning och en lagom stor och otymplig orkidé införskaffades på IKEA i Linköping. Kenny blev givetvis, som den känslomänniska han är, rörd till tårar av vår present. Rumsfördelningen hade slumpat sig så väl att Kenny, Christer, Fredrik och Martin fick dela rum. Självklart valde Fredrik att krypa ner jämte herr Bohman i dubbelsängen, han är inte bara en kompetent tränare utan även en bra sängkamrat.

Efter en stabil frukost på Scandic i Södertälje och en kort uppvaktning av lagledare Gustafsson som även han firade födelsedag i helgen begav vi oss till klassisk bandymark och för första gången kunde Rosabollen beträda Zinkensdamm. Vi har ändå hållit på med det här ett par år nu och de bandyarenor vi inte bevistat börjar bli få, då är det extra roligt att se en ny plats. Zinken bjöd på bra väder och ett fåtal minusgrader vilket borgade för en fin bandymatch.

Dock blev det inte mycket till skönspel från något lag, den fysiska biten av spelet tog i huvudsak överhanden, lägg därtill en domartrio som uppvisade ett bandykunnande likt Dennis Lisell i AIK-matchen 2010, ni som inte var med på den tiden ska veta att det var skandalöst dåligt. Denna domaren var dock rättvis i och med att han faktiskt var lika usel åt båda håll. Hela fem straffar dömdes under matchen och 30 utvisningsminuter åt vardera hållet.

I första halvlek var det mycket kamp om bollen och båda lagen kämpade för att få till ett godkänt passningsspel. Även om Rosabollen är ytterst partiska får vi nog erkänna att det var Hammarby som började bäst, men Ebba Fridlund visade sig från sin allra bästa sida och gjorde flera prakträddningar.

Största behållningen i halvleken var när det plötsligt damp ner en död björktrast i IFKs straffområde. En sparvhök hade fångat en god lunch och skulle avnjuta denna i lugn och ro bredvid Zinken men den bedrövliga domarinsatsen fick matlusten att tryta och sagda rovfågel släppte bedrövat sitt byte och satte av mot nya äventyr där randiga män inte inte kunde förstöra dagen.

Den första stora händelsen under matchen kom till i den 40:e matchminuten när IFK Nässjö tilldömdes straff, en straff som Sanna Gustafsson skrinnade upp för att trycka in. Det gick inte som planerat och bollen tog i planket vid sidan av målet. Strax efter IFK Nässjös straff beslöt domare Ikonomidis att det hade ju varit fruktansvärt orättvist om bara IFK Nässjö fick straff så han blåste högt och ljudligt i pipan så fort en grönvit spelare dök upp i straffområdet. Galina Mikhaylova ställde sig vid straffpunkten och hon sköt en av de lösaste straffar vi sett i svensk dambandy och bollen hade svårt att orka över kortlinjen, alltså var resultatet fortsatt 0-0. Det var mycket som hände under de sista minuterna av första halvlek och domare Ikonomidis hittade ytterligare en straffsituation innan vi kommit upp till 45:e minuten. Denna gång var det ett totalt felbeslut att blåsa straff då bollen var ur spel över kortlinjen långt innan situationen ens uppkommit. Återigen var det Galina Mikhaylova som stegade upp, och denna gången sköt hon faktiskt på mål, men där stod vår målvaktsfantom Ebba Fridlund i vägen och bollen tog rakt i magen på sagda fantom. Rosabollens teori kring den annars förträffliga Mischas svaga insats under första halvlek var att det måste bero på att hon fick lite hemlängtan till Nässjö där hon gjorde debut i svensk bandy.

Alltså var det fortfarande 0-0 men IFK Nässjö skulle ändra på den saken. Efter en kontring där Hammarbys målvakt Maria Thorén kom väl långt ut från sina kära stolpar vilket skapade stor oordning i Hammarbys försvar kunde Sanna Gustafsson tråckla in bollen i nätmaskorna och ja, om vi ska vara ärliga så kunde inte undertecknade riktigt se hur det hela gick till, men lika glada blev vi för detta. Dessutom tystnade den lilla Hammarbyklacken på motsatt sida betänkligt vilket var till vår fördel eftersom vi i sedvanlig ordning bara var två i klacken. Målet innebar att IFK kunde gå till pausvila med en 0-1 ledning och vi var nöjda på läktaren då tjejerna visade upp härlig kämpaglöd och dessutom tog närkamperna ordentligt, närkampsspelet har under säsongen varit något bristfälligt och det var riktigt kul att se tjejerna ta fighten.

Om Hammarby började första halvlek bäst så vill vi påstå att IFK Nässjö gjorde så i andra, tjejerna började mer och mer hitta ett fungerande passningsspel och de krigade på riktigt bra. Självklart ville domare Ikonomidis vara med i leken även under andra halvlek och 10 minuter in blåste han straff igen och hjärnsläppet från undertecknad var totalt (nä, jag vet att man inte ska hetsa upp sig på domaren men det här var orimligt). Denna gång fick inte Mischa förtroendet att lägga straffen utan det blev istället Sofie Nyblad, sagda Nyblad förvaltade straffen säkert och kvitterade matchen.

Tränar Bohman tog efter detta en timeout för att prata igenom detaljer och det gav effekt i den 62:a minuten när Sanna Gustafsson fick en smörpass från försvaret och tog sig hela vägen IN i straffområdet och blev bryskt behandlad vilket ledde till att domare Ikonomidis korsade armarna över huvudet igen, ja ni läste rätt det var alltså matchens FEMTE straff. Den här gången bytte IFK Nässjö straffskytt och den ytterst trevliga och sympatiska backgiganten med den ohyggliga Vetlandadialekten Maja Blom skrinnade upp från backlinjen och dunkade upp bollen i nättaket och gav IFK ledningen med 2-1. Efter ledningsmålet kontrollerade IFK matchen bra och egentligen är det orättvist att lyfta fram någon framför någon annan då tjejerna krigade så där bra att man blev lite varm i hjärtat när man såg dem slänga sig och täcka skott eller skicka en grönvit över sargen. Det hårda arbetet skulle ge mer utdelning när IFK Nässjö i den 74:e minuten fick hörna och på den tredje returen gjorde Victoria Bergström sitt första elitseriemål, kanske var det nu som både vi i publiken och i viss mån även spelarna började ta ut segern i förskott. Sakta men säkert började Hammarby jobba sig in i matchen och när vi kom upp till 90:e minuten var vi påtagligt nervösa, skulle det hålla? Svaret kom två minuter senare när domaren blåste av matchen, på tavlan stod det då 3-3. Hammarby  reducerade  i den 92:a minuten och kvitterade i den 93:e. Självklart var vi besvikna direkt efter, det kändes verkligen som en förlust trots en bärgad poäng.

Men så här dagen efter kan vi ändå se tillbaka på matchen och känna lite stolthet över hur tjejerna spelade, även om resultatet inte gick vår väg så krigade alla, alla slet hårt för varandra och de visade att de var ett lag. Ebba var emellanåt demonisk i buren och en räddning tog hon faktiskt med hjälmen. Försvaret styrde väl och var fysiska om så behövdes, mittfältet krigade hårt och bestämt, anfallarna var hela tiden och jagade Hammarbys defensiva bollförare. Vi måste komma ihåg att IFK Nässjö gör sitt första år i eliten och våra spelare är fortfarande väldigt unga trots att flera av dem har tunga meriter och vi ska inte konkurrera om några topplatser i år, första året i eliten måste ses som en skola inför kommande, vi utbildar oss i år för att kunna konkurrera i framtiden. Med det i åtanke är vi stolta över varenda en som spelade igår.

 

Matchfakta
Publik: 70
Väder: Halvklart. -3 grader
Slutresultat: 3-3 (0-1)
IFKs målskyttar: Sanna Gustafsson, Maja Blom och Victoria Bergström.
Matchens lirare: Utsågs inte så vitt vi vet.

/Rosabollen

Skapligt på Skarpe Nord

I mycket halt väglag tog sig Rosabollen och IFK Nässjö ner till västkusten för att spela match mot mästarinnorna från Kareby. Under färden kantades vägen av stillastående bilar och utryckningsfordon i alla tänkbara kulörer. När vi tvingades stanna utanför Borås vid en olycka fick vi uppleva hur Bambi måste ha känt sig på den berömda isen. Vägbanan var som ett såpat bananskal och friktionen så låg att vi höll på att mista vår chaufför när han gled iväg mot vägrenen i ett obevakat ögonblick. Äventyret slutade dock lyckligt.

I bussen fick IFK också en ny spelare då Susanne Zetterström blev spelklar reservmålvakt efter kontakt med Bandyförbundet. Dagen hade nämligen börjat med återbud på grund av magsjuka och den redan tunna truppen kunde inte avvara ännu en spelare vilket Zetterström senior hörsammade och kom till räddning. Av det vi såg när hon tog sig från omklädningsrummet till avbytarbänken kan vi bara mana fröken Fridlund till stordåd annars hänger platsen som förstemålvakt löst.

Våra västkustska vänner från Sunvära, Kajsa Ericsson och Julia Norrman, blev dagens andra hjältinnor då de efter avslutad match med Sunvära slängde sig i bilen och åkte från Mölndal till Kungälv för att direkt spela ännu en match fast nu med IFK Nässjö. Maken till stora bandyhjärtan får man leta efter och vi är så tacksamma för alla timmar och mil som dessa två och deras familjer lägger ner för att spela med oss!

Hur gick matchen då? Jo första halvlek var bara 13 sekunder gammal när hemmalaget tog ledningen och sedan trillade det in mål i minut 25, 29 och 42 innan paus. IFK Nässjö stod ändå upp bra men Kareby är numret större ännu. I andra halvlek fortsatt Kareby att göra mål och slutresultatet skrevs till 9-0 vilket kanske var lite i största laget för att vi skulle vara helt nöjda men tjejerna kämpade ändå tappert.

Det är inget att säga om när man man förlorar mot ett halvt svenskt landslag och våra tjejer har framtiden för sig. Får vi behålla truppen intakt och våra skadade spelare kommer tillbaka kan vi snart vara med och dansa med de stora elefanterna men vi är inte där ännu. Nästa helg ska tjejerna ta sig till Zinken för att möta Hammarby och Rosabollen ser fram emot att beträda ännu en klassisk bandyarena. Vi återkommer med rapport efter det.

Matchfakta
Publik: 66
Väder: Lätt snöfall men uppklarnande. -5 grader
Slutresultat: 9-0 (4-0)
IFKs målskyttar: Första seriematchen den här säsongen utan IFK-mål.
Matchens lirare: Ebba Fridlund

/Rosabollen

Slemmig torsk mot Söråker

Först och främst får Rosabollen ta och be om ursäkt för den sena uppdateringen, men i och med att vi inte kan stoltsera med ett jullov att leka på så har det helt plötsligt uppenbarat sig ”riktiga” arbetsuppgifter som har lånat vår tid.

I söndags hade Rosabollen  samlats i stor skara, eller ja, stor och stor. Med stor skara menar vi självklart Martin, Fredrik, Hampus och Macce. Dessutom hade vi en styck legosoldat i lillebror Andersson som köptes in för en kebabpizza på pizzeria Dolce Vita, han är inte dyr i drift den lille pöjken. Alltså var matchtagget på hög nivå inför matchen och det var med en riktigt bra känsla som vi infann oss i Stinsen Arena, särskilt med den fina insatsen mot Sandviken senast i ryggen. Vi kan väl sammanfatta att det blev inte riktigt som vi tänkt och hoppats.

Söråker började som det klart piggare laget och IFK Nässjö hade fortfarande inte vant sig vid skoghuggarbandyn som bedrivs frekvent av lagen från norra delen av Sverige, givetvis är det fritt för varje lag att spela precis hur de vill och Rosabollen lägger självklart ingen värdering i detta. Lägg där till att IFK tenderade att vara ungefär lika sömniga som jag är när jag tar mina värktabletter, alltså var starten på matchen något luddig vilket gjorde att Söråkers duktiga Malin Persson hade något av en field day som det heter på amerikanska när hon gjorde 0-1 efter cirka två minuter. Förvirringen verkade stundtals i inledningen vara total och åtta minuter in i matchen stod det redan 0-2 till Söråker och vi på läktaren var något förbryllade, då den  den fina skridskoåkningen, passningsspelet, närkampsspelet från SAIK-matchen hade försvunnit likt ett jullov för två trötta lärare.

Sakta men säkert vaknade IFK Nässjö till liv och tjejerna började jobba sig in i matchen allt mer och de började visa prov på vad de faktiskt kan åstadkomma när de arbetar som ett lag, och en reducering kom till vid en lätt kaotisk situation i Söråkers straffområde, bollen rann ut till Ida Zetterström som ytterst kyligt beslutade sig för att försöka lobba bollen över Linnea Björck i SIF-målet och bollen seglade in över sagda målvakt och om det nu var menat som en lobb så hatten av till Ida Z. Kort efter kom även 2-2 när Sanna Gustafsson stänkte in bollen assisterad av Emelie Åkerlund och just vid det här tillfället kändes det som att våra tjejer fått upp tempot igen och Söråker kändes allt mer skakiga. Från och med 2-2 målet så var det väldigt mycket som handlade om IFK Nässjö och ingen av oss kände av att Stinsen Arena var kall som en frysbox denna eftermiddag då spelet värmde likt den första sommarlovsdagen. Det fina spelet skulle ge resultat då firma Åkerlund/Gustafsson återigen visade upp vad de faktiskt kan åstadkomma tillsammans då Emelie återigen passade Sanna som gjorde 3-2 till IFK Nässjö vilket också var halvtidsresultatet.

En kopp kaffe, lite bollkastning ( nej tyvärr, det blev ingen storslam i halva potten den här veckan heller) så var det dags för andra halvlek. Tyvärr för alla inblandade förutom Söråkers IF så är det en halvlek som Rosabollen definitivt redan lagt långt bakom sig. Spelet klickade inte alls i andra halvlek och IFK Nässjö fick slita otroligt hårt för att egentligen få till något spel överhuvudtaget och alla uppspel stoppades ytterst effektivt av gästerna.

Söråker kvitterade matchen tämligen omgående genom Sandra Timan och efter 35 minuter av ren kamp lagen emellan tog de tyvärr även ledningen i den 80:e minuten återigen genom Sandra Timan. Tränare Bohman tog då timeout för att försöka få ordning på spelet, vilket gjorde att IFK Nässjö spelade upp sig något och pressade på för att försöka kvittera, men, ja gott folk det här var matchen med många men, så lyckades det aldrig bli riktigt farligt framför Björcken i Söråkers mål och vi måste nog även säga att Söråker var fantastiskt bra på att försvara sig när ett lag som IFK Nässjö desperat jagade för en kvittering. Precis i slutminuterna slet Söråker åt sig bollen och med i princip hela IFK Nässjös elva på offensiv planhalva så blev det mer eller mindre öppen gata mot Fridlundskan i IFK-målet. MEN då dök vår vän från västkusten, Kajsa Ericsson, upp som skjuten ur en kanon och visade härlig glöd och helt enkelt satte stopp för den framrusande norrländskan som flög som en vante, tyvärr skedde förseelsen i straffområdet och Söråker kunde göra 3-5 precis innan domare Lisell valde att blåsa i pipan.

Givetvis måste man ta med i beräkningen att en stor del av våra spelare är mycket unga och vi spelar i Elitserien för första gången, vilket gör det svårt att vara allt för besviken och vi har tagit många steg framåt under säsongen. Men, det är ofrånkomligt så att vi våra bästa stunder så ska vi slå Söråker och vi som har sett övriga matcher under säsongen vet vad de kan åstadkomma när det klickar och när det klickar är det bandypoesi.

Nu får vi ladda om inför lördagens match då spelare och rosabollare åker ner till Kungälv för ytterligare en tuff match mot regerande mästarna Kareby IS.

Matchfakta
Publik: 62
Väder: Inomhus. -4 grader
Slutresultat: 3-5 (3-2)
IFKs målskyttar: Ida Zetterström och Sanna Gustafsson 2.
Matchens lirare: Ebba Fridlund

/Rosabollen

Äntligen seger!

Efter ett långt jullov var det på trettondagen dags för IFKs tjejer att knyta på sig skridskorna och visa att ledigheten bara gjort dem väl. Sandvikens AIK hade tagit sig ner hela den långa vägen till toppen av Höglandet för match i den högsta serien, Elitserien. Även 61 åskådare fanns på läktarna för att beskåda matchen men tydligen tyckte endast en tredjedel av dessa att det var värt att betala den blygsamma entréavgiften. Det imponerar inte och vi hoppas på bättring redan på söndag då tjejerna tar sig an skogshuggarna från Söråker.

2016 års första match startade riktigt bra sett med våra blå IFK-ögon och tjejerna rullade boll som aldrig förr. SAIK kändes trötta, bleka och ytterst oengagerade. Nässjöspelarna förde spelet och hade inga bekymmer att hålla gästerna på behörigt avstånd. Efter knappa fem minuter hittade domaren en utvisning då den alltid så väna Maja tydligen hakade i en motspelare och SAIK fick ett numerärt överläge. Våra tjejer jobbade dock bra men på en hörna kunde gästerna ta ledningen via ett skott som letade sig in bakom Ebba.

Med fullt manskap på banan tog IFK åter tag i taktpinnen och trummade på. Lagmaskinen fungerade riktigt bra och äntligen satt släppen och överlämningarna som de skulle. Unga och lovande Wilma Thörnqvist fick bollen i offensivt läge och likt en albatross i styv kuling kryssade hon fram mot målet och avslutade lika effektivt som snyggt bakom SAIKs och landslagets målvakt, Pillan Elardt. Ännu en gång hade vi gjort mål på de stora elefanterna och mer skulle det bli!

Bara fyra minuter senare fick Emelie bollen och serverade Wilhma nystanet på guldfat. Som vi alla numera vet händer det något magiskt i Åtvidaberg under julen och Wilhma kommer alltid tillbaka mer fokuserad och ännu bättre efter sitt jullov. Så även i år och därför var det föga förvånande men mycket glädjande att se bollen åter besöka de sandvikska maskorna efter att Wilhma förpassat den dit. Som om det inte var nog dök Wilhma åter upp framför målet efter ett frislag, fiskade upp returen och rullade in 3-1 till IFK. Glädjen hos Rosabollen visste inga gränser men grusades lite av det faktum att Martin hade lovat den för dagen glödheta Wilhma en tårta om hon gjorde minst två mål.

Sista tjugominutersperioden av halvleken kontrollerade IFK spelet och med dryga tio minuter till vilan utjämnade SAIK utvisningsstatistiken då man bentacklade till sig en tia på botbänken.

Andra halvlek blev ett krig. Inte på planen, där kontrollerade våra tjejer matchen, men för oss som tittade på var det årtiondets längsta halvlek. Tidigare matcher har orken tagit slut och vi har rasar med knappa tjugo minuter kvar vilket vi var väl medvetna om. Fredrik fick ont i magen och Martin var så nervös att man kunde se hjärtat pulsera i halsgropen men tjejerna tog det lugnt och spelade smart. Det blev inga mer IFK-mål MEN det blev inte heller något mer SAIK-mål! Säsongens första vinst kunde bärgas och triumfen var ett faktum. Vild glädje utbröt i båset, på planen och hos Rosabollen som hade glädjetårar i varje ögonvrå.

Att utse någon spelare som höjde sig över de andra var idag i stort sett omöjligt då alla i laget gjorde en helgjuten insats. Vi kan bara tacka för underhållningen och njuta av segerns sötma till på söndag då det är dags för match igen. Vi hoppas att vi ses då igen och att ni som kommer till matchen stödjer klubben genom att ge ett bidrag vid entrén.

Nu är det snart läggdags för Rosabollen då även vårt jullov slutar idag och i morgon stundar arbetet igen. Att lovet är slut känns lika inspirerande som en bussfärd hem till Sandviken en trettondagskväll men att bandysäsongen går vidare redan i helgen gör att vi kommer studsa till jobbet i morgon iklädda våra vackraste IFK-tröjor sjungande IFK-låten.

Matchfakta
Publik: 61
Väder: Inomhus. -5 grader
Slutresultat: 3-1 (3-1)
IFKs målskyttar: Wilma Thörnqvist och Wilhma Lindholm 2.
Matchens lirare: Wilma Thörnqvist

På återseende!
/Rosabollen

 

Serien vänder!

Efter ett alldeles för långt uppehåll från bandy så är det äntligen dags imorgon då Sandvikens AIK kommer på besök. Ett Sandviken som tjejerna spelade riktigt bra mot i cirka 70 minuter när vi var på besök i den Göranssonska arenan. Hittills står IFK utan seger under årets Elitserie, det är inte så skandalöst som det kanske låter i och med den låga medelåldern som vi har i laget, lägg därtill skadorna som har plågat oss hårt under årets säsong. Dock vill vi se mer under andra halvan av säsongen för tjejerna har emellanåt blandat mellan högt och lågt å det grövsta.

Vi hoppas att vändningen kommer imorgon!