Först och främst får Rosabollen ta och be om ursäkt för den sena uppdateringen, men i och med att vi inte kan stoltsera med ett jullov att leka på så har det helt plötsligt uppenbarat sig ”riktiga” arbetsuppgifter som har lånat vår tid.
I söndags hade Rosabollen samlats i stor skara, eller ja, stor och stor. Med stor skara menar vi självklart Martin, Fredrik, Hampus och Macce. Dessutom hade vi en styck legosoldat i lillebror Andersson som köptes in för en kebabpizza på pizzeria Dolce Vita, han är inte dyr i drift den lille pöjken. Alltså var matchtagget på hög nivå inför matchen och det var med en riktigt bra känsla som vi infann oss i Stinsen Arena, särskilt med den fina insatsen mot Sandviken senast i ryggen. Vi kan väl sammanfatta att det blev inte riktigt som vi tänkt och hoppats.
Söråker började som det klart piggare laget och IFK Nässjö hade fortfarande inte vant sig vid skoghuggarbandyn som bedrivs frekvent av lagen från norra delen av Sverige, givetvis är det fritt för varje lag att spela precis hur de vill och Rosabollen lägger självklart ingen värdering i detta. Lägg där till att IFK tenderade att vara ungefär lika sömniga som jag är när jag tar mina värktabletter, alltså var starten på matchen något luddig vilket gjorde att Söråkers duktiga Malin Persson hade något av en field day som det heter på amerikanska när hon gjorde 0-1 efter cirka två minuter. Förvirringen verkade stundtals i inledningen vara total och åtta minuter in i matchen stod det redan 0-2 till Söråker och vi på läktaren var något förbryllade, då den den fina skridskoåkningen, passningsspelet, närkampsspelet från SAIK-matchen hade försvunnit likt ett jullov för två trötta lärare.
Sakta men säkert vaknade IFK Nässjö till liv och tjejerna började jobba sig in i matchen allt mer och de började visa prov på vad de faktiskt kan åstadkomma när de arbetar som ett lag, och en reducering kom till vid en lätt kaotisk situation i Söråkers straffområde, bollen rann ut till Ida Zetterström som ytterst kyligt beslutade sig för att försöka lobba bollen över Linnea Björck i SIF-målet och bollen seglade in över sagda målvakt och om det nu var menat som en lobb så hatten av till Ida Z. Kort efter kom även 2-2 när Sanna Gustafsson stänkte in bollen assisterad av Emelie Åkerlund och just vid det här tillfället kändes det som att våra tjejer fått upp tempot igen och Söråker kändes allt mer skakiga. Från och med 2-2 målet så var det väldigt mycket som handlade om IFK Nässjö och ingen av oss kände av att Stinsen Arena var kall som en frysbox denna eftermiddag då spelet värmde likt den första sommarlovsdagen. Det fina spelet skulle ge resultat då firma Åkerlund/Gustafsson återigen visade upp vad de faktiskt kan åstadkomma tillsammans då Emelie återigen passade Sanna som gjorde 3-2 till IFK Nässjö vilket också var halvtidsresultatet.
En kopp kaffe, lite bollkastning ( nej tyvärr, det blev ingen storslam i halva potten den här veckan heller) så var det dags för andra halvlek. Tyvärr för alla inblandade förutom Söråkers IF så är det en halvlek som Rosabollen definitivt redan lagt långt bakom sig. Spelet klickade inte alls i andra halvlek och IFK Nässjö fick slita otroligt hårt för att egentligen få till något spel överhuvudtaget och alla uppspel stoppades ytterst effektivt av gästerna.
Söråker kvitterade matchen tämligen omgående genom Sandra Timan och efter 35 minuter av ren kamp lagen emellan tog de tyvärr även ledningen i den 80:e minuten återigen genom Sandra Timan. Tränare Bohman tog då timeout för att försöka få ordning på spelet, vilket gjorde att IFK Nässjö spelade upp sig något och pressade på för att försöka kvittera, men, ja gott folk det här var matchen med många men, så lyckades det aldrig bli riktigt farligt framför Björcken i Söråkers mål och vi måste nog även säga att Söråker var fantastiskt bra på att försvara sig när ett lag som IFK Nässjö desperat jagade för en kvittering. Precis i slutminuterna slet Söråker åt sig bollen och med i princip hela IFK Nässjös elva på offensiv planhalva så blev det mer eller mindre öppen gata mot Fridlundskan i IFK-målet. MEN då dök vår vän från västkusten, Kajsa Ericsson, upp som skjuten ur en kanon och visade härlig glöd och helt enkelt satte stopp för den framrusande norrländskan som flög som en vante, tyvärr skedde förseelsen i straffområdet och Söråker kunde göra 3-5 precis innan domare Lisell valde att blåsa i pipan.
Givetvis måste man ta med i beräkningen att en stor del av våra spelare är mycket unga och vi spelar i Elitserien för första gången, vilket gör det svårt att vara allt för besviken och vi har tagit många steg framåt under säsongen. Men, det är ofrånkomligt så att vi våra bästa stunder så ska vi slå Söråker och vi som har sett övriga matcher under säsongen vet vad de kan åstadkomma när det klickar och när det klickar är det bandypoesi.
Nu får vi ladda om inför lördagens match då spelare och rosabollare åker ner till Kungälv för ytterligare en tuff match mot regerande mästarna Kareby IS.
Matchfakta
Publik: 62
Väder: Inomhus. -4 grader
Slutresultat: 3-5 (3-2)
IFKs målskyttar: Ida Zetterström och Sanna Gustafsson 2.
Matchens lirare: Ebba Fridlund
/Rosabollen
