I fredags efter en hård jobbvecka åkte Rosabollen ihop med laget upp till Södertälje för övernattning inför lördagens überviktiga match mot Hammarby IF. Resan förflöt lugnt och stilla med hjälp av den eminenta busschauffören Gustav Åkesson. Dessutom föll det sig så att vår tränare Kenny Bohman fyllde år i fredags och vi i Rosabollen ville självklart visa vår uppskattning och en lagom stor och otymplig orkidé införskaffades på IKEA i Linköping. Kenny blev givetvis, som den känslomänniska han är, rörd till tårar av vår present. Rumsfördelningen hade slumpat sig så väl att Kenny, Christer, Fredrik och Martin fick dela rum. Självklart valde Fredrik att krypa ner jämte herr Bohman i dubbelsängen, han är inte bara en kompetent tränare utan även en bra sängkamrat.
Efter en stabil frukost på Scandic i Södertälje och en kort uppvaktning av lagledare Gustafsson som även han firade födelsedag i helgen begav vi oss till klassisk bandymark och för första gången kunde Rosabollen beträda Zinkensdamm. Vi har ändå hållit på med det här ett par år nu och de bandyarenor vi inte bevistat börjar bli få, då är det extra roligt att se en ny plats. Zinken bjöd på bra väder och ett fåtal minusgrader vilket borgade för en fin bandymatch.
Dock blev det inte mycket till skönspel från något lag, den fysiska biten av spelet tog i huvudsak överhanden, lägg därtill en domartrio som uppvisade ett bandykunnande likt Dennis Lisell i AIK-matchen 2010, ni som inte var med på den tiden ska veta att det var skandalöst dåligt. Denna domaren var dock rättvis i och med att han faktiskt var lika usel åt båda håll. Hela fem straffar dömdes under matchen och 30 utvisningsminuter åt vardera hållet.
I första halvlek var det mycket kamp om bollen och båda lagen kämpade för att få till ett godkänt passningsspel. Även om Rosabollen är ytterst partiska får vi nog erkänna att det var Hammarby som började bäst, men Ebba Fridlund visade sig från sin allra bästa sida och gjorde flera prakträddningar.
Största behållningen i halvleken var när det plötsligt damp ner en död björktrast i IFKs straffområde. En sparvhök hade fångat en god lunch och skulle avnjuta denna i lugn och ro bredvid Zinken men den bedrövliga domarinsatsen fick matlusten att tryta och sagda rovfågel släppte bedrövat sitt byte och satte av mot nya äventyr där randiga män inte inte kunde förstöra dagen.
Den första stora händelsen under matchen kom till i den 40:e matchminuten när IFK Nässjö tilldömdes straff, en straff som Sanna Gustafsson skrinnade upp för att trycka in. Det gick inte som planerat och bollen tog i planket vid sidan av målet. Strax efter IFK Nässjös straff beslöt domare Ikonomidis att det hade ju varit fruktansvärt orättvist om bara IFK Nässjö fick straff så han blåste högt och ljudligt i pipan så fort en grönvit spelare dök upp i straffområdet. Galina Mikhaylova ställde sig vid straffpunkten och hon sköt en av de lösaste straffar vi sett i svensk dambandy och bollen hade svårt att orka över kortlinjen, alltså var resultatet fortsatt 0-0. Det var mycket som hände under de sista minuterna av första halvlek och domare Ikonomidis hittade ytterligare en straffsituation innan vi kommit upp till 45:e minuten. Denna gång var det ett totalt felbeslut att blåsa straff då bollen var ur spel över kortlinjen långt innan situationen ens uppkommit. Återigen var det Galina Mikhaylova som stegade upp, och denna gången sköt hon faktiskt på mål, men där stod vår målvaktsfantom Ebba Fridlund i vägen och bollen tog rakt i magen på sagda fantom. Rosabollens teori kring den annars förträffliga Mischas svaga insats under första halvlek var att det måste bero på att hon fick lite hemlängtan till Nässjö där hon gjorde debut i svensk bandy.
Alltså var det fortfarande 0-0 men IFK Nässjö skulle ändra på den saken. Efter en kontring där Hammarbys målvakt Maria Thorén kom väl långt ut från sina kära stolpar vilket skapade stor oordning i Hammarbys försvar kunde Sanna Gustafsson tråckla in bollen i nätmaskorna och ja, om vi ska vara ärliga så kunde inte undertecknade riktigt se hur det hela gick till, men lika glada blev vi för detta. Dessutom tystnade den lilla Hammarbyklacken på motsatt sida betänkligt vilket var till vår fördel eftersom vi i sedvanlig ordning bara var två i klacken. Målet innebar att IFK kunde gå till pausvila med en 0-1 ledning och vi var nöjda på läktaren då tjejerna visade upp härlig kämpaglöd och dessutom tog närkamperna ordentligt, närkampsspelet har under säsongen varit något bristfälligt och det var riktigt kul att se tjejerna ta fighten.
Om Hammarby började första halvlek bäst så vill vi påstå att IFK Nässjö gjorde så i andra, tjejerna började mer och mer hitta ett fungerande passningsspel och de krigade på riktigt bra. Självklart ville domare Ikonomidis vara med i leken även under andra halvlek och 10 minuter in blåste han straff igen och hjärnsläppet från undertecknad var totalt (nä, jag vet att man inte ska hetsa upp sig på domaren men det här var orimligt). Denna gång fick inte Mischa förtroendet att lägga straffen utan det blev istället Sofie Nyblad, sagda Nyblad förvaltade straffen säkert och kvitterade matchen.
Tränar Bohman tog efter detta en timeout för att prata igenom detaljer och det gav effekt i den 62:a minuten när Sanna Gustafsson fick en smörpass från försvaret och tog sig hela vägen IN i straffområdet och blev bryskt behandlad vilket ledde till att domare Ikonomidis korsade armarna över huvudet igen, ja ni läste rätt det var alltså matchens FEMTE straff. Den här gången bytte IFK Nässjö straffskytt och den ytterst trevliga och sympatiska backgiganten med den ohyggliga Vetlandadialekten Maja Blom skrinnade upp från backlinjen och dunkade upp bollen i nättaket och gav IFK ledningen med 2-1. Efter ledningsmålet kontrollerade IFK matchen bra och egentligen är det orättvist att lyfta fram någon framför någon annan då tjejerna krigade så där bra att man blev lite varm i hjärtat när man såg dem slänga sig och täcka skott eller skicka en grönvit över sargen. Det hårda arbetet skulle ge mer utdelning när IFK Nässjö i den 74:e minuten fick hörna och på den tredje returen gjorde Victoria Bergström sitt första elitseriemål, kanske var det nu som både vi i publiken och i viss mån även spelarna började ta ut segern i förskott. Sakta men säkert började Hammarby jobba sig in i matchen och när vi kom upp till 90:e minuten var vi påtagligt nervösa, skulle det hålla? Svaret kom två minuter senare när domaren blåste av matchen, på tavlan stod det då 3-3. Hammarby reducerade i den 92:a minuten och kvitterade i den 93:e. Självklart var vi besvikna direkt efter, det kändes verkligen som en förlust trots en bärgad poäng.
Men så här dagen efter kan vi ändå se tillbaka på matchen och känna lite stolthet över hur tjejerna spelade, även om resultatet inte gick vår väg så krigade alla, alla slet hårt för varandra och de visade att de var ett lag. Ebba var emellanåt demonisk i buren och en räddning tog hon faktiskt med hjälmen. Försvaret styrde väl och var fysiska om så behövdes, mittfältet krigade hårt och bestämt, anfallarna var hela tiden och jagade Hammarbys defensiva bollförare. Vi måste komma ihåg att IFK Nässjö gör sitt första år i eliten och våra spelare är fortfarande väldigt unga trots att flera av dem har tunga meriter och vi ska inte konkurrera om några topplatser i år, första året i eliten måste ses som en skola inför kommande, vi utbildar oss i år för att kunna konkurrera i framtiden. Med det i åtanke är vi stolta över varenda en som spelade igår.
Matchfakta
Publik: 70
Väder: Halvklart. -3 grader
Slutresultat: 3-3 (0-1)
IFKs målskyttar: Sanna Gustafsson, Maja Blom och Victoria Bergström.
Matchens lirare: Utsågs inte så vitt vi vet.
/Rosabollen
