Ett knippe gurkor på besök

En lång bandydag har kommit till ända och jag har placerat mig på min favoritplats i soffan och jag ska reflektera lite över dagens match mot Västerås SK. Idag var ingen läktardag för rosabollen utan vi befann oss i sekretariatet tillsammans med vår trogne följeslagare Christer Johansson, den mannen har ett oändligt lager av anekdoter från hans tid som elitdomare och varenda en är lika underhållande, så trots att vi inte fick skrika ut får kärlek till IFK Nässjö idag så hade vi en trevlig stund i Stinsen Arena. Efter en hektisk tid innan match med frukt som skulle delas åt tjejerna, ett bortalag att ta emot med för övrigt de mest sympatiska och trevliga ledarna i årets damelitserie, petiga domare etc, ja listan kunde göras lång idag, så var det äntligen dags för match. Något inspirerade av fredagens Backyard Babies-konsert i Nässjö Sporthall fick tjejerna glida in till Brand New Hate idag och det föll väl ut, för som Backyard sjunger så kan det vara bra att skaffa sig lite fiender längs vägen.

Nässjö visade direkt att de inte var på planen för att vara vänskapliga och gjorde 1-0 redan efter halvminuten när Sanna Gustafsson använde sin storlek och tryckte sig in i straffområdet från högerkanten och slängde in bollen framför Tytti Segerman i VSK-målet, påpassligt nog dök vår västkustvän Kajsa Ericsson upp där och bollen styrdes förbi Segerman in i mål, Martin och jag fick bita ihop ordentligt för att inte gå bananas inne i speakerbåset. IFK fick luft under vingarna av det tidiga segermålet och de första fem minuterna radade de upp 3-4 riktigt bra chanser som Tytti Segerman räddade med tåspetsar, överblivet tyg på tröjan och dylikt. Därefter i den sjunde minuten fick Västerås hörna och på en retur framför Ebba Fridlund så smackade norskan Lene Aamodt in bollen bakom sagda Tranåsbo och det var 1-1 i matchen, enligt vår högst enögda åsikt inte alls särskilt rättvist, men om den här säsongen lärt oss något så är det att idrott och bandy särskilt inte är rättvis någonstans. Efter kvitteringen var det hård kamp om bollen och domare Bergemalm släppte tjejerna vind för våg att kriga om bollen, det är självklart bra till en viss gräns men när det snuddar vid rena överfall (från båda lagen ska tilläggas) så är det kanske dags att använda visselpipan lite. Kampen var hård och våra rödsvarta krigare kämpade hårt för att få kontroll över matchen, men VSK var en tuff nöt att knäcka och i den 29:e minuten gjorde finskan Riina Ellonen 1-2 till VSK vilket också var pausresultatet.

I paus fyllde vi på vårt sockerbehov och stillade vår nervositet något innan det var dags för den traditionella halvapotten-bollen som idag vanns av Nenne, grattis säger vi till den fantastiska summan av 250 kr. Därefter när undertecknad skulle vara snäll och hjälpa till att samla in dessa kastade bollar skedde ett överfall av stora mått när Ida Zetterström gick in enbart för att skada och skickade en projektil rakt mot mig, dock visade sig att jag har lika bra reflexer som Ebba Fridlund och jag gjorde en härlig enhandsräddning (Jag ville mest bara få skryta i ett offentligt forum).

I andra halvlek fortsatte kampen och satsningarna i närkamperna var stundtals i överkant vad gällande vad som var tillåtet på en bandyplan men domare Bergemalm höll pipan rätt i mun. Dock skulle det komma utvisningar och det var hetlevrade Matilda Plan som var först ut att besöka oss efter att hon dömts ut för spelsabotage. Strax efter att ovannämnda spelare fått komma in igen, antagligen laddad till tusen så drev VSK upp ett anfall som våra tjejer inte riktigt hann med att stoppa och en VSK-spelare åker i backen i straffområdet vilket självklart resulterade i en straff för de gröna från gurkstan. Matilda Plan ställde upp för att lägga straffen men får inte upp bollen från backen vid skottögonblicket, men vad gör väl det när den unga damen skjuter som en häst och bollen smet in mellan Ebba Fridlunds benskydd och huxflux var det 1-3 till Västerås SK. I

IFK Nässjö ökade tempot något efter detta och skapade ett flertal chanser med hörnor som följd, dock var de resultatlösa. När vi dessutom drabbades av två utvisningar inom en minut så såg det onekligen mörkt ut, vi tyckte i och för sig det var trevligt med lite sällskap då först Victoria Bergström satte sig jämte Martin och därefter Wilhma Lindholm, Wilhma som dessutom knäckte en skön ”oneliner” när hon kom ut till botbänken: ”Spelsabotage? Vilken jävla töntregel”. Under utvisningarna var det föga förvånande Västerås SK som höll i taktpinnen, ända fram till den 70:e minuten när Emelie Åkerlund får ett läge att skjuta strax utanför straffområdet och som hon gjorde det, SMACK rakt upp i nättaket bakom Tytti Segerman och genast var det match av….ja matchen.

Men som vi lärt oss gång efter annan den här säsongen så är målglädje mer eller mindre alltid kortvarig, förutom mot Sandviken då, hehe. Åtta minuter efter vår reducering fick Västerås frislag på sin planhalva och domaren signalerade tydligt var han ville att bollen skulle gå igång och där ställde också IFK Nässjö-spelarna godtroget upp sig för att vara beredda, det sket däremot Västeråsspelarna i fullständigt och startade igång matchen 10 meter längre fram vilket domare Bergemalm totalt valde att ignorera och frågar ni mig så var det ett ödesdigert beslut för matchen i och med att Matilda Plan kunde åka sig helt fri och lägga in bollen bakom Ebba Fridlund till 2-4. Men det är också något vi lärt oss under säsongen, domarnivån skiftar stort. IFK Nässjö fortsatte att kämpa på trots ett horribelt mål i baken och de gjorde allt i sin makt att få till avslut mot mål, även ett par hörnor skapades under de sista minuterna men resultatet 2-4 stod sig till slutsignalen.

Därefter utdelades matchens lirare och i Västerås SK gick det till Riina Ellonen och i IFK Nässjö gick det till Kajsa Ericsson, enligt min mening helt välförtjänt då hon visade upp en härlig kämpaglöd under hela matchen, ja det har hon i och för sig alltid gjort när jag sett henne spela bandy.

Det ser allt mörkare ut för oss att ta en slutspelsplats men än är inte loppet kört och nästa helg möter vi AIK hemma i Stinsen Arena, förhoppningsvis något försiktiga och lite skaderädda AIK:are i och med att halva laget ska åka till Minneapolis veckan efter och spela VM.

Vi laddar om för nästa veckas match som faktiskt kan bli säsongens sista match, hemska tanke.