It was a great day for bandy!

Idag var dagen kommen. När vi äntligen skulle få titta på bandy på en helt ny kontinent. Dagen började med en stadig frukost och bacon givetvis på menyn. Men idag testades en ny variant när fruit loops blandades med chokladmjölk, blandningen var fabulös vill jag påstå. Dock tittade vår servitris på mig som om jag vore någon form av total idiot. Därefter förenade sig fröken Bergström med oss och vi tog fart mot Mall of America för lite shopping. Gladast för dagen blev nog jag (Fredrik) då vi kom till Puma-affären och hittade en hel avdelning med Arsenalprylar som bara väntade med mitt namn på sig. Detta trots att vi stötte på den mest framfusiga försäljaren någonsin, antingen sålde han på provision eller så ville han att vi skulle dela efternamn.

När shoppingen var avklarade så skrek hungern i våra arma kroppar och vi beslöt oss för att besöka ett trevligt ställe som hette Cadillac Ranch som gav prov på bra musiksmak och utmärkt mat. Martin beslöt sig för en No Bull Burger och det var möjligtvis den största hamburgare som någonsin beskådats. Martin som aldrig någonsin skulle få för sig att lämna tallriken halvtom tryckte i sig varenda liten smula, undertecknad var imponerad.

Därefter kom det vi väntat på, det var dags för bandy. Vi tog oss ut till Roseville där bandyplanen ligger med hjälp av svenske Magnus som bor här och är någon form av ledare för bandyn här borta, på vilket sätt han är involverad är oklart. Väl på bandybanan så sken solen och det var ett par minusgrader i luften, alltså helt perfekt. Den tillresta klacken av föräldrar, släktingar och totala bandyidioter som jag och Martin samlades och började sjunga upp. Första matchen för dagen stod mellan Sverige och Ryssland. Ett Ryssland som var i princip identiskt med det ”klubblag” som dök upp i Stinsen Arena under F17 World Cup i höstas, kan ni tänka er vilken tur Irkutsk har som har alla landslagsspelare i samma lag? (OBS IRONI)

Tjejerna var antagligen något nervösa och inte helt med i matchen vilket ledde till en del slarv och mot ett fokuserat Ryssland så straffade det sig hårt då tre av fyra ryska mål kom till efter slarv i det svenska försvaret. Vi fick dock se prov på vad tjejerna kan åstadkomma tillsammans då vi fick se Matilda Plan göra ett riktigt kanonmål, jag har nog aldrig sett en flickspelare skjuta så hårt som Matilda Plan, vackert var bara förnamnet. Därefter visade Jenny Stadin prov på härlig skridskoåkning och klubbteknik när hon åkte igenom hela det ryska försvaret och la in bollen. Vi fick även se ett Nässjö IF-mål då Tranåsbördiga Agnes Sundell tog ner en snygg lyra och kunde lägga in den snyggt bakom Rysslands målvakt.  Matchen i övrigt slutade 5-4 till Ryssland och vi hoppas på att returmöte på fredag med blågul seger.

Dock har den amerikanska organisationen lite att jobba på då det under första matchen blev fel med både nationalsång och matchspeaker. Därför har vi faktiskt inte en aning om vilka som gjorde de ryska målen. Dessutom finns det ingen kiosk eller liknande på bandyområdet och då det är ungefär 40-50 personer i publiken kunde det kanske varit klokt att åtminstone servera lite kaffe.  Men under andra matchen som stod mellan värdnationen USA och våra vänner i öst Finland så hade man hittat en mikrofon och kunde åtminstone presentera matchens målskyttar.

USA slog Finland med 4-3 efter en ordentlig kämpainsats och det går inte annat än att bli imponerad över hur hårt USA slet för sin seger, om det var bandy som spelades just under denna matchen kan diskuteras för vi kan lugnt säga att åtminstone 10/11 spelare i USA egentligen spelar hockey i något flicklag. Det var faktiskt första gången vi sett ett försök till ett slagskott på en hörna, hade den gått in hade det varit ett grymt snyggt mål. Men all heder till USA som verkligen krigar till sig en seger mot ett blekt Finland.

Dessutom vill vi rikta vårt tack till den finländska delegationen som förbarmade sig över oss och gav oss skjuts tillbaka till hotellet. Men om vi tyckte att Anna Klingborg borde blivit rallyförare så är det inget mot vad Finlands bandyförbunds vice ordförande (Ja, det var så han presenterade sig) borde blivit. Det var på egen risk som vi satte oss i bilen, det förstod vi. Men att byta fil när det inte finns någon fil, eller försöka ta sig ut på motorvägen precis där avfarterna delar på sig kändes lite i överkant. Men hem kom vi och nu ska det skrivas lite till Internationella bandyförbundets sida också, jajjamän. Ni läser rätt, rosabollen har gått och blivit internationella.

Vi återkommer imorgon med en redogörelse för torsdagens händelser!