Vi hade satt klockan på 06:30 för att komma upp och hinna avnjuta en härlig frukost i lugn och ro innan vi skulle leta skjuts till arenan men när mobiltelefonerna helt synkront signalerade morgonens ankomst var Fredrik inte alls på hugget. Tydligen hade hans syndiga leverne till slut hunnit ifatt honom och nu liknade hans arma uppenbarelse mest en ursköljd surströmming. Även efter ihärdiga påtryckningar låg han kvar i sängen och gick inte att få på fötter så jag fick ensam inmundiga frukost på hotellets bottenvåning. Våra vänner i serveringen saknade den lille svensken så till den milda grad att de skickade med en mugg med stärkande apelsinjuice och kanske var det tack vare den som Fredrik sedan kom på benen och tillsammans med mig kunde lifta med ryssarna ut till arenan.
Väl på plats på skridskoovalen märkte vi dock snart att den lille gossen inte skulle orka hela dagen utan det bestämdes att han skulle skickas tillbaka till hotellet efter Sveriges första match. Under tiden fram till första matchen och mellan matcherna tittade vi förundrat på när reskamrat Bergström kämpade med att styra upp organisationen runt turneringen. Att kalla arrangemanget välorganiserat är väl en en överdrift i proportion med den att vårt SAS-plan anlände exakt i tid på vägen hit men den där Bergströmskan kan sina saker så det flyter på förvånansvärt bra ändå!
När Taxi Gustafsson/Sundell förbarmat sig över lilleman och kört honom till hotellet tog jag sällskap med fröknarna Bergström/Klingborg och besökte Buffalo Wild Wings vilket visade sig vara ett ställe där man kan äta kladdiga kycklingdelar med otroligt starka såser med händerna utan att någon höjer på ögonbrynen när man ser ut som ett lejon som stoppat hela huvudet i en blodig Zebrabuk. Däremot kommenterade vår bordsgranne vårt bruk av mobiltelefoner och uppmanade oss att samtala normalt med varandra istället. Han kunde ju inte veta att vi var svältfödda på wifi-uppkoppling och behövde kontakta omvärlden.
Färden gick sedan vidare till ett varuhus där vi provianterade och hamstrade suspekta läkemedel till unge herr Andersson. Vi gjorde också ett besök på ett ställe som visst är kända för sitt kaffe. Att en kedja som Starbucks kan kallas för global när man inte har försäljning i vare sig Solberga, Anneberg eller Flisby är för mig helt obegripligt men kaffet var utsökt.
Efter en smärre utflykt för att lämna en bil och sedan bli återskjutsade till arenan fortsatte jag med att skriva några matchreferat innan det var dags för de två sista matcherna för dagen. Fredrik hade under tiden sjukstuga på hotellet tillsammans med Chrille Krycka och sov mest med kortare avbrott för tv-tittande, Football Manager-spelande och intag av någon obskyr hostmedicin. När jag återvände verkade han något piggare och vi hoppas att natten gör honom stor nytta så att vi kan heja fram tjejerna till en VM-final i morgon.
Kvällen avslutades med att uppdatera diverse hemsidor med texter från matcherna och dagens övriga bravader innan vi kröp ner i våra sängar och slöt korpgluggarna för den här dagen.
