Vad har USA-Sovjet i Lake Placid 1980 och HV71s SM-Guldserie 1995 gemensamt med dagens möte mellan Surte och NIF? Svaret kommer här nedanför så den nyfikne fortsätter med fördel att läsa men först behöver vi lite bakgrundsfakta.
Årets F17 serie har drabbats av vinterns tveksamma varande och flera matcher fick i höstas flyttas då vädret helt enkelt inte tillät ismakarna runt om i landet att just ismaka. Det har gjort säsongen till ett enda stort pusslande med matchdatum och matchtider och många timmar har lagts ner på att lösa allt till det bästa. Under fredagen raggades det därför upp två nya spelare och en nygammal kontakt knöts då Moa Nilsson ringdes in från Åby och våra nyförvärv Amanda Nykänen och Emma Persson hittade Sanna i sin klass.
Samtidigt som tjejerna tränade drillades Rosabollen i sliprummet för att kunna lösa det mest akuta under lördagens match samtidigt som Norråsaskolan fick hela uppsättningen låneskridskor slipad. Nöjda med förberedelserna drog vi oss hemåt för att ladda inför resan till Ale Arena.
Redan på väg till Skogsvallen ändrades dock förutsättningarna då ett SMS trillade in och berättade att en spelare inte kunde komma men vi packade in oss i den för dagen väldigt rymliga bussen och for mot västkusten med tio spelare. I bussen kunde man ana en uns av nervositet hos våra nya vänner men annars var stämningen på topp. Att spela match med en spelare mindre än motståndarna skulle kräva att alla gjorde sitt yttersta och verkligen jobbade som ett lag men att det skulle bli som det blev trodde nog ingen.
Första halvlek var bara några andetag gammal när NIF fick frislag någon meter in på Surtes planhalva. Elvira petade bollen till Victoria som kom med fart och helt överrumplade ett yrvaket hemmalag. Ett par snabba dragningar senare var Vickan fri och kunde sätta bollen i mål bakom Ellen Ahrnberg efter futtiga 34 sekunder! Vilken start! Ungefär där släppte nervositeten hos tjejerna och resten av halvleken spelades nästan helt prickfritt.
I den trettonde minuten jobbade Sanna in framför mål och fick sig en flygtur av burväktaren som tydligen inte ville ha sällskap av varken Sanna eller boll. Exakt hur bollen ändå hamnade i mål såg inte vi men någonstans i luften passade Sanna tydligen på att förpassa det lilla nystanet till nätmaskorna och glädjen var påtaglig hos oss blågula.
Bara två minuter senare tog Wilhma sats från sin halvposition och med sin vackra skridskoåkning mer eller mindre flög hon fram över vidderna mellan Surtespelarna och avlossade en mäktig bössa som hade platsat i vilken Boforskanonreklam som helst! Wilhma själv förklarade sitt tilltag på härligt Åtvidmål med att ”Den där Ellen tar ju allt va, men nu ska bollen in!”
I den 23e minuten fick den hårt slitande Agnes utdelning då hon tog sig fram längs kortlinjen, vek in i banan och sköt 0-4 till NIF. Målet i sig var en trevlig syn men den stora behållningen kom stax efter då Agnes visade upp det senaste tillskottet i sin arsenal av målgester. För er som vill testa denna hemma på fiskbensparketten så tar man god fart, går upp i brygga baklänges och glider på hjälmen med ansiktet i färdriktningen. Jag tror man kan få ungefär samma effekt om man lägger sig på rygg på en sparkstötting, doppar huvudet i backen och ber en omdömeslös granne putta på.
När Agnes hade firat klart och spelet kom igång fick NIF strax en högerhörna som Agnes slog in till den pricksäkra Victoria ock 0-5 var ett faktum. Strax innan halvtid fick Surte/Kareby in en reducering och vi gick till vila med 1-5 på resultattavlan.
Emma Persson och Amanda Nykänen debuterade mot Surte.
I andra halvlek fortsatte våra tjejer sin heroiska insats och åter satte Wilhma högsta fart. Efter att ha tagit sig genom hela banan kunde hon få fram bollen till Elvira som satte bollen i mål och gav oss en perfekt start på halvleken. När NIF sedan drabbades av en utvisning kunde Surte/Kareby åter reducera men bara minuter senare smörpassade Victoria fram Agnes som gjorde processen kort och satte 2-7 vilket firades med en graciös konståkningspiruett. Våra spelares krafter började mattas men ändå var det klara knoppar som tog helt rätt beslut och ledarna på bänken kunde bara förundras över dagens prestation.
I backlinjen huserade ”gamla Emma” och ”nya Emma” väl dirigerade av Moa. Den gamla Emma stoppade effektivt många av Ida Frimans försök att förstöra eftermiddagen och nya Emma gjorde några så klockrena brytningar att man funderade på om hon ville förnedra motståndarna. Trots det gedigna försvarsspelet gav motståndarna inte upp utan reducerade åter men nästan omgående replikerade Victoria genom att lyfta in bollen högt i mål efter riktigt klapp-klapp-spel signerat Sanna och Elvira. Hade man inte vetat bättre kunde man nästan trott att det var en väl inövad variant som man nött på åtskilliga träningar men nu var det nog mest ett resultat av adrenalin, eufori och kanske en gnutta tur. Lagledningen firade målet genom att ta en timeout och bjuda på uppfriskande kranvatten.
Amanda i målet passade på att bjuda på några riktiga kalasräddningar. Vid ett tillfälle kom en lurig projektil farande otäckt nära krysset men inte ens den luringen slapp förbi hennes händer eller efter en pååkning något svullna lillfinger. I slutskedet av matchen fick NIF åter en utvisning som resulterade i en reducering och några minuter senare kom även 5-8 till Surte/Kareby. Lagledarna tog då sin timeout för att ytterligare spetsa till slutforseringen men det hjälpte inte utan Nässjö kunde hålla undan och vinna matchen. Det sista som hände var att en Surte/Kareby-tjej fick sin tredje utvisning och därmed fick lämna arenan med ett lindrigt matchstraff.
Så till svaret på frågan i början av texten. Den gemensamma nämnaren är den glädje, passion och uppoffring som leder till en oväntad, magisk och oförglömlig triumf!
Idag var ni helt fantastiska tjejer och jag kommer leva länge på det här minnet!
Tack för uppvisningen!
/Martin
