Efter att ha gått obesegrade genom serien var det på söndagen dags för F17-laget att spela semifinal mot tvåan i norrgruppen. Ett tag såg det ut att bli Kalix men när alla matcher var klara visade det sig att det var Grycksbo i Dalarna som vi skulle besöka. Eftersom vårt damlag mötte Västerstrand hemma i Stinsen under lördagseftermiddagen var det bara att packa om och bege oss bussledes mot övernattning i Örebro. Väl på plats i gnällbältet hämtades våra västkustska vänner på stationen och medan hotellrummen fördelades spred sig spelare och ledare till närbelägna matställen och affärer. Efter lite mysig samvaro på rummen somnade vi alla mätta och goa och drömde snart gyllene drömmar.
Efter en stärkande hotellfrukost styrde vi åter kosan norrut och bestämde oss för att stanna i Borlänge för nytt matintag. Någonstans i skogarna utmed vägen fick vi ett meddelande från Grycksbo att de senaste dagarnas blidväder hade fått gruset att titta fram på naturisen likt Surtsey reste sig ur Atlanten. Detta gjorde självklart allt spel omöjligt och matchen flyttades till Lugnet i Falun och matchstarten försköts till 17:00. Hade någon klimatolog förutsett den ymniga avisningen av Dalarna lite tidigare hade vi kunnat få en dagstur istället och sluppit övernattningen men nu fick vi ju i alla fall avnjuta det gastronomiska nöjet med hotellfrukost.
I Borlänge råkade vi ut för en smärre försening på runt en timma då bussen inte behagade starta efter matstoppet. Assistanskåren dök tillslut upp och hittade en trasig skruv vid ett batterikabelfäste och efter en snabb tur till Mekonomen hade en ny skruv inhandlats och färden kunde fortsätta. Väl på plats i Falun märkte vi av det stundande Skid-VM överallt. Avspärrningar, byggkranar, tv-folk och annat löst folk ockuperade varenda yta mellan skidspåren. Tillslut hittade vi dock våra omklädningsrum och matchtagget kunde börja.
I första halvlek spelade Nässjö runt bollen bra mellan sig och Grycksbo hade svårt att hänga med i tempot. En del slag utdelades och i den elfte minuten fick NIF ett frislag som Sanna petade till Victoria som i sin tur smäckade in 0-1. Ett par minuter senare pressade Nässjö åter på vilket resulterade i en hörna och i efterspelet av den kunde Julia sätta 0-2. Innan match hade laget pratat om vikten att släppa bollen till varandra och idag hade spelarna både lyssnat och kommit ihåg ledarnas förmaningar vilket resulterade i Sannas smörpass till Agnes som kunde utöka ledningen till 0-3.
Moa som dagen till ära placerats på det defensiva mittfältet tryckte upp det egna laget så pass mycket att hon själv hamnade i motståndarnas straffområde och väl där kom bollen studsande efter fint spel och en målvaktsretur. Den påpassliga Moa gjorde då det enda rätta. 0-4! Som om inte det var nog stannade Moa kvar i sin något väl offensiva defensiva roll och när bollen bara minuten senare åter tittade förbi vallade Moa via målvaktens huvud in 0-5 och vi kunde ta paus med en stabil ledning.
Andra halvlek började med ett ställningskrig där hemmalaget jagade nässjöspelare med klubborna i högsta hugg medan NIF-tjejerna satte en ära i att inte peta in bollen. Ett stort plus ska också ges till Grycksbos målvakt Natalie Öhman som gjorde en grym match.
Med tjugo minuter kvar av matchen såg Sanna halva Grycksbo komma stormande men hon såg också Victoria i riktigt bra position och genom att lyfta bollen över anstormarna friställde hon Vickan som kunde utöka ledningen till 0-6. Bara minuterna senare jobbade Agnes fram bollen från kortlinjen och friställde Kajsa som vispade in 0-7.
Sista kvarten blev händelserik och mestadels var det NIF som stod för finesserna. Först var det Sanna som kunde åka genom försvaret efter ett riktigt fint pass från Julia. Sedan var det faktiskt Grycksbo som skulle få reducera. När Sanna enligt domaren stoppade en Grycksbospelare väl bryskt och fick uppsöka botbänken slog en hemmaspelare in frislaget mot mål där Ida Z fick akuta ryggproblem och tappade bollen som en påpasslig Grycksbospelare petade in.
Wilhma gjorde sin vana trogen en sista utflykt i matchens skälvande slutsekunder. Efter att ha tagit fart på egen planhalva kryssade hon mellan motståndarna likt min körskolelärare mellan konerna på halkbanan den där dagen vårvintern 1995. Avslutet från Wilhma var perfektion medan mina egna bedrifter på halkbanan var högst mediokra. Slutresultatet skrevs i alla fall till stabila 1-9.
Nu sitter vi i bussen på väg mot Höglandet igen och strax ska det bytas busschaufför och ätas i Örebro. Eftersom klockan närmar sig 22:00 blir det väl en sen kväll men vad gör det när man får vara ute på vägarna med det här gänget?! Nu laddar vi för returen på fredag innan vi flyger mot USA och F17 VM på söndag!
Tack för insatsen idag tjejer! Ni är bäst! /Martin
