World Cup – Dag två!

Rosabollen var uppe i ottan, eller egentligen var det mest Martin som stod för det där med ottan. Undertecknad snoozade så länge det gick då sista matchen under gårdagen krävde sin tribut. Martin var uppe tidigt och kokade gröt till tjejerna som klev upp sömndruckna och hungriga som vargar och buffébordet vi dukat upp tömdes snabbt. Vi får också passa på att rikta ett stort tack till Princess Konditori i Nässjö som sponsrat oss med massa gott bröd inför turneringen.

Efter en utdragen frukost var det dags för dagens första match som stod mot regerande svenska mästarna Kareby IS. Ett Kareby som blivit duktigt brandskattat sen fjolårssäsongen då flera tongivande spelare valt att flytta till ex Västerås SK och Skutskär. Tjejerna gjorde en bra match mot Kareby och jämfört med träningsmatchen lagen emellan för sisådär tre veckor sedan är det ett enormt fall framåt då matchen idag slutade 0–2 till Kareby, jämför då med 2-9 senast i Stinsen. Spelmässigt höll våra tjejer jämna steg med de duktiga Karebyspelarna, dock var vår bristande effektivitet i offensiven något som skiljde de båda lagen åt. Förlusten innebar också att vi redan är utslagna ur turneringen, men spelmässigt har tjejerna visat stora framsteg och rosabollen ger definitivt helgen mer än godkänt.

Nu är köket avstädat för dagen och den sista maskinen disk är inplockad och vi sitter lite lagom möra vid ett av borden i kyrkan och laddar för match 23:45 mot de ryska giganterna Record Irkutsk som är obesegrade hittills i turneringen, en oerhört tuff match på förhand. Dock är det bandy vi talar om och allt kan hända, det kanske är NT-Bandy som ska rubba den ryska björnen? För övrigt, finns intresse så kan vi meddela att kvällens match mot Record kommer att livesändas på IFK Nässjös facebooksida, Martin som är ovanligt driftig för att vara Flisbybo kom på den briljanta idén igår att det går alldeles utmärkt att livesända matcher, ett första test gjordes mot Minneapolis igår kväll och under dagens match mot Kareby livesända han hela matchen, hela 10 personer valde att titta, otroligt!

Midnattsmatch mot Minneapolis

Strax före midnatt var det dags för NTs andra match och den här gången var motståndet från USA och svenskbygden i Minneapolis. Efter att ha laddat om med Tacos och vila var det ett taggat gäng från Höglandet som skrinnade ut på isparketten i den för dagen riktigt behagliga Ale Arena.

NT satte fart direkt och under tre riktigt bra minuter gick man fram till en 3-0-ledning. Först ut var Emelie Åkerlund som med en backhand som gjort Björn Borg avundsjuk smackade in 1-0. Minuten efter bröt Svenler in från kanten och sprätte upp 2-0 i nättaket och bara sekunder senare smörpassade Cajsa fram Svenler som åter kunde fira efter att ha nätat från nära håll.

Våra tjejer fortsatte att spela med självförtroende och bollen passades inom laget på ett föredömligt sätt. Mitt i halvleken tröt koncentrationen ett ögonblick och en amerikanska fick ta sig hela vägen och kunde reducera till 3-1. Tjejerna grämde sig några minuter men snart var de tillbaka på banan och kunde utöka ledningen till 4-1 när Cajsa passade fram till Bella som åkte sig fri och satte bollen i mål.

Andra halvlek blev lite lugnare i tempo men NT dominerade matchbilden. Efter bara 15 sekunder fick Ebba bekänna färg när en amerikanska blev fri och sköt ett riktigt kanonskott men Ebba gjorde en kalasräddning och fredade nätmaskorna från bollbesök. Sanna hade inte riktigt fått till det så här långt men det skulle bli ändring på det de sista minuterna i matchen. Först skar hon in och sprätte upp 5-1 och i matchens sista minut kom även 6-1 efter ett frislag som Sandra petade fram till Sannas klubba.

Som helhet gjorde laget en riktigt bra match och alla tog jobbet större delen av matchen. Det ska också tilläggas att Fillan styr laget med järnhand från läktaren ”de är mina marionettdockor” sa hon innan hon avnjöt en Propudd med lussekattssmak strax innan 02.

Bella lyckades också ta hem dagens kommentar genom att visa något tveksamma kunskaper inom astronomi när Fillan försökte undervisa om Karlavagnen. ”Det kan väl inte vara samma stjärnor här som i Vetlanda?!” Jo Bella, det är faktiskt det J

/Rosabollen

World cup dag ett.

Det är World Cup-helg och som vanligt hänger sig Rosabollen åt matlagning tillsammans med bandy-Tina. Spis och ugn har gått varma hela dagen och nu när klockan närmar sig 23 är vi något slitna. Det återstår en match för dagen och den spelas mot Minneapolis Bandoliers och det ska bli spännande att stöta på ett lag från andra sidan Atlanten. Tjejerna har gjort sig hemmastadda i Surte Equmeniakyrka och vi har riktigt bra lokaler även i år, Pastor-Christers kontakter är onekligen bra att ha.

Under eftermiddagen spelades vår första match och den gick mot Hammarby. Redan i den tredje minuten fick Hammarby en kontring och efter en fin genomskärare kunde en frispelad Linnéa Larsson sätta 1-0 bakom Pillan i buren. NT-bandy tog då tag i spelet och kunde i den nionde minuten kvittera då Svenler bröt sig fri och sköt ett lurigt skott som Odén i Hammarbys mål fick parera. Returen gick dock ut till unga Wilma Wachenfeldt som inte gjorde något misstag. NT-lyckan visste inte några gränser och än bättre blev det strax före halvtidsvilan då Cajsa frispelade Bella som satte full fart mot mål och stänkte in ledningsbollen till 2-1.

I andra halvlek fortsatte NT att spela bra och i mångt och mycket var man det bättre laget men det var Hammarby som gjorde målen. I 37e minuten kom  2-2, i 52a minuten 3-2 och strax innan full tid även 4-2. Spelet såg inte alls så tokigt ut men den riktiga effektiviteten saknades därför får vi hoppas att tjejerna får belöning för sitt spel under kvällens sena match mot Minneapolis Bandoliers.

Det är onekligen trevligt att säsongen är igång och att vi får stifta bekantskap med flera nya ansikten under helgen. Det är extra roligt att ha klasslirare som Matilda Svenler och Bella Aronsson på ”vår” sida istället för att möta dem som motståndare. Truppen ser riktigt bra ut och vi hoppas att helgens cupande ska ge laget en rejäl skjuts framåt.

Nu ska vi strax bege oss mot arenan men vi rapporterar igen när tid finnes.

/Rosabollen

Säsongen 2016-2017 är igång!

God kväll kära läsare!

Nu var det länge sedan ni hörde något från rosabollen. Givetvis har vi inte glömt bort vår kära blogg och från och med nu kommer det att komma uppdateringar kontinuerligt under säsongen. Mycket har hänt sedan fjolårssäsongen avslutades och den största förändringen är att IFK Nässjös representationslag har slagits ihop med Tranås BoIS damer, under säsongen kommer vi anta artistnamnet NT Bandy. Flera nya spelare har tillkommit, så många att skribenten i skrivande stund har svårt att hålla koll på allihop, men Pernilla Elardt, Matilda Svenler, Bella Aronsson, Emelie Jönsson, Sandra Skiöld får räknas som nya. Lägg därtill att Elin Hallén är tillbaka efter sin skidkarriär och Agnes Sundell comebackade efter sin knäskada som höll henne borta från isen hela fjolårssäsongen. Dessutom återvände stridsvagnen från Vaggeryd Felicia Haegerstam efter en säsongs uppehåll.

Detta nya lag hade premiär idag i Stinsen Arena när regerande mästarna kom på besök från västkusten. Kareby som blivit ordentligt brandskattat under sommaren mönstrade ett ungt lag med kändisar som Julia Norrman och Kajsa Ericsson som tidigare huserat i IFKs vackra färger. Kareby som hunnit spela match tidigare visade prov på stabilt spel och de var helt klart bättre än våra tjejer idag som kämpade med att hitta sina roller vilket är helt förståeligt. Slutresultatet idag skrevs till 2-9 och målskyttar för NT bandy var Matilda Svenler och Sanna Gustafsson som firade sin 17-årsdag med att faktiskt åka hela vägen in i straffområdet vilket resulterade i straff för NT, skribenten spekulerar fritt men det måste bero på skribentens mästerliga coachning hemma vid köksbordet i Fredriksdal.

Under säsongen kommer Rosabollen försöka vara på plats så ofta det går för att rapportera, om det blir så att vi gapar och skriker i vanlig ordning är svårt att avgöra i nuläget då tidens tand även drabbar två unga herrar som oss själva. Men en sak är säker, vi kommer inte kunna hålla oss borta för vi tror att vi går mot en ytterst spännande säsong, i nuläget laddar vi för World Cup i Surte där vi också ska agera kökspersonal till våra duktiga spelare, vi utlovar förstklassigt käk.

Tills vi hörs nästa gång,

 

Keep calm and love bandy!

Här blev det tyst…eller grattis Ebba och Sanna!

Säsongen har varit över någon vecka, en blandning av bandykoma och vardagsliv har gjort att vi inte har avslutat säsongen som vi borde. Dels ska det komma en arenarankning från rosabollen kring arenorna men kanske också en liten säsongsavslutande text. Men i utvecklingssamtalstider är det inte särskilt aktuellt att hinna med det, ni får helt enkelt hålla er till tåls.

Dock måste veckans stora nyhet kommenteras, för igår plingade det till i telefonen och undertecknad fick se att vår eminenta målvakt Ebba Fridlund blivit nominerad till årets junior i svensk dambandy och Sanna Gustafsson blivit nominerad till årets flickspelare. Enligt en enkel rosabollare är det ytterst välförtjänta nomineringar där Ebba och Sanna många gånger i vinter varit bland våra bästa spelare, Ebba med sina fantomräddningar som hållit oss kvar i matcherna och Sanna som blev vår bästa målskytt med åtta mål.

Både Ebba och Sanna har tuff konkurrens i respektive nomineringsgrupp men vi hoppas och tror att vi ska få fira tjejerna efter helgens finaler. Rosabollen har inte lagt ner säsongen ännu för på lördag åker vi till Stockholm för att avnjuta SM-finalerna och man kan ju inte låta bli att hoppas på att rosabollen-favoriten Charlotte Selbekk ska kliva in på Tele 2 Arena och finta upp ett par AIKare på läktaren. Givetvis önskar rosabollen alla före detta IFKare lycka till på lördag, det finns som bekant en hel del IFK Nässjö-bekantingar på planen då Hanna Dahlström, Hanna Brusberg, Lovisa Elovsson, Matilda Johansson (jag har säkert glömt någon) deltar.

Men tills ni hör från oss igen, keep calm and love bandy!

Starkt mot AIK

Idag fick vi uppleva kombinationen Alla hjärtans dag och sista matchen för IFK Nässjö i årets Elitserie. Förhoppningsvis kommer just den kombon inte att upprepas då vi verkligen får hoppas att framtida serier kan sträcka sig lite längre fram på vårvintern och innehålla fler matcher. Nåväl, årets avslutning spelades mot förra årets SM-finalister nämligen AIK från Solna. Efter att Hammarby igår fått storstryk av Västerås fanns chansen för IFK att hålla sig före Bajen i tabellen om man inte släppte in allt för många mål.

I matchinledningen tog AIK kommandot och våra tjejer fick som väntat fokusera på att försvara sig så gott det gick. Nässjöförsvaret jobbade dock riktigt bra och styrde skickligt ut motståndarna mot kanterna vilket gjorde det svårt för AIK att skapa farliga målchanser. När de väl kom i lägen fanns giganten från norr, Ebba Fridlund, i målet och spelade på en nivå som borde göra varje landslagskeeper avundsjuk och landslagsledningen osäker i sina val inför stundande VM-turnering.

Enligt den föredömligt utförda matchrapporten på Elitrapport rörde IFK knappt bollen innan den trettonde matchminuten men då hände det! Wilhma Lindholm snodde åt sig bollen på högerkanten, hittade in till Emelie ”Åtvidabergsraketen” Åkerlund som tog ett par snabba skär in i banan och såg Sanna Gustafsson komma ångande på vänsterkanten. Emelie, som gjorde sin kanske bästa match för säsongen, serverade Sanna en räkmacka så vacker att man hade gråtit i av glädje i Feskekörka och fröken Gustafsson satte fart mot Linda Odén i AIK-målet, placerade bollen vackert i mål och hur oförtjänt det än var hade IFK Nässjö tagit ledningen med 1-0.

AIK reducerade ett par minuter efter vårt ledningsmål genom Anna Widing på frislag. De gulsvarta fortsatte att rada upp chanser och då främst genom hörnor, totalt skulle AIK slå 23 hörnor under matchen. Anmärkningsvärt var att inte en enda av dessa hörnor gick i mål och ytterst få gick ens på mål. IFK Nässjö fick slita hårt i defensiven och eftersom vi bara hade en avbytare att tillgå var det rejäla arbetspass som fick utföras men det löste tjejerna med bravur. IFK höll 1-1 till den 36:e minuten då Matilda Johansson gav AIK ledningen på pass av Linnea Larsson. Innan halvleken var över hann AIK även med att göra 1-3 och 1-4 vilket inte uppskattades av Rosabollen då 1-3 såg ut att föregås av en rejäl offside OCH liggande spel medan 1-4 kom på en mycket generöst given straff. Men det är ju domaren som dömer även om han dömer fel…

I andra halvlek fortsatte AIK sin forcering framåt och IFK Nässjö fortsatte att försvara sig väl samtidigt som Ebba Fridlund stod för en uppsjö avancerade räddningar. Målen fortsatte dock komma för AIK och 1-5 hamnade på tavlan strax efter paus genom ett långskott från Mikaela Hasselgren. Tio minuter senare gjorde AIK 1-6 genom Agnes Ortman då en AIK-spelare tilläts ligga över en chanslös Ebba. Protesterna mot domslutet var fruktlösa och vår ständigt högljudande tränare bestämde sig för att ta timeout. Våra tjejer har haft en viss tendens att gå ner i tempo mot slutet av andra halvlek under säsongen men idag kämpade man ända in i kaklet. Trots 1-6 i baken så fortsatte tjejerna jobba på bra, Emelie Åkerlund och Wilhma Lindholm pressade AIKs bollhållare ett flertal gånger samtidigt som försvaret spelade ytterst följsamt och samspelt vilket var riktigt kul att se.

I den 75:e minuten stal planens yngsta spelare, Ida Gustafsson, bollen från en AIK-försvare och Ida fick fram bollen till snabbskrinnaren Wilhma Lindholm som förvaltade läget väl och satte 2-6 till Nässjö. Ett ytterst viktigt mål i målskillnadskampen och Rosabollen fick hejda sig för att inte springa in på isen och utföra en frusen version av Svansjön i ren eufori. Tyvärr blev detta inte slutresultatet då Anna Widing i AIK fick iväg ett skott som smet förbi Ebba Fridlund med futtiga 30 sekunder kvar och direkt vid följande avslag blåste domare Nilsson av matchen vilket gjorde att slutresultatet alltså skrevs till 2-7.

Nu väntar två veckor av ovisshet då serien tar ledigt under VM. Även om IFK har spelat klart serien kan mycket hända än. I sista omgången möter Västerås – Sandviken, Söråker – Hammarby och Kareby – AIK. Minst intressant är toppmatchen och fjolårets finalrepris. AIK är redan klara seriesegrare och Kareby är ohotade tvåor vilket gör dessa båda lag klara för semifinaler. Västerås och Sandviken gör upp om tredje och fjärde plats. Just nu ligger de på samma poäng men SAIK har gjort fyra fler mål vilket gör att VSK måste vinna för att nå tredjeplatsen och möjligheten att möta sjätte laget i serien i en kommande kvartsfinal. Mest spännande och intressant blir matchen mellan Söråker och Hammarby. Vinner Söråker blir de femma, IFK blir sexa och går till slutspel medan Hammarby blir sjua och har spelat klart för i år. Blir det oavgjort tar Söråker femteplatsen medan Hammarby kryper förbi IFK och vår säsong är över. Skulle Hammarby vinna tar de femteplatsen medan Söråker blir sexa och vi blir sjua.

Rosabollen kommer i god tid kontakta vissa spelare i Söråker och erbjuda såväl smaskiga tårtor som platser på bandygymnasiet i Nässjö till hösten för att sporra dem till stordåd i avslutningen. Skulle vi sluta sjua väntar nästa ovisshet då segraren i Allsvenskan Syd och Allsvenskan Nord har förtur till nästa säsongs Elitserie. Den som lever får se och om man spelar i Söråker kan man genom en seger mot Hammarby leva lite godare 😉

Matchfakta
Publik: 56
Väder: Inomhus. -3 grader
Slutresultat: 2-7 (1-4)
IFKs målskyttar: Sanna Gustafsson och WilhmaLindholm.
Matchens lirare: Ebba Fridlund

/Rosabollen

Eftertext…

Till sist måste vi bara ta upp något som gjorde skribenterna här på Rosabollen lätt upprörda. Under veckan skedde något, i våra ögon, mycket anmärkningsvärt. När Postnord fullföljde sina uppdrag märkte våra spelare att de hade fått ett inbetalningskort. Detta inbetalningskort kom dock inte från allas vår favoritförening IFK Nässjö utan istället var det från föreningen som i våras beslutade att det inte gick att bedriva damverksamhet för att den var för dyr. Sagda förening tyckte alltså nu att tjejerna som de vägrat en fortsatt bandykarriär skulle vara med och sponsra herrlaget… Kanske hade styrelsen i denna bandyförening förstått att det faktiskt är herrlaget som kostar och nu behövde mjölka ut så mycket det gick även från de spelare som inte är välkomna i föreningen? Detta skapade viss ilska bland våra tjejer, även Rosabollen kände viss ilska men vi har slutat att förvåna oss över ovan nämnda förenings logik men väljer ändå att vädra dessa åsikter. Hur tänker man? Tror man på allvar att våra tjejer skulle betala medlemsavgift i en förening som är rakt av diskriminerande och inte vill ha med dem att göra? För övrigt, det går att skaffa sponsorer till damidrott, det går att bedriva damverksamhet och det görs otroligt bra i rött och svart.
Forza IFK.

Ett knippe gurkor på besök

En lång bandydag har kommit till ända och jag har placerat mig på min favoritplats i soffan och jag ska reflektera lite över dagens match mot Västerås SK. Idag var ingen läktardag för rosabollen utan vi befann oss i sekretariatet tillsammans med vår trogne följeslagare Christer Johansson, den mannen har ett oändligt lager av anekdoter från hans tid som elitdomare och varenda en är lika underhållande, så trots att vi inte fick skrika ut får kärlek till IFK Nässjö idag så hade vi en trevlig stund i Stinsen Arena. Efter en hektisk tid innan match med frukt som skulle delas åt tjejerna, ett bortalag att ta emot med för övrigt de mest sympatiska och trevliga ledarna i årets damelitserie, petiga domare etc, ja listan kunde göras lång idag, så var det äntligen dags för match. Något inspirerade av fredagens Backyard Babies-konsert i Nässjö Sporthall fick tjejerna glida in till Brand New Hate idag och det föll väl ut, för som Backyard sjunger så kan det vara bra att skaffa sig lite fiender längs vägen.

Nässjö visade direkt att de inte var på planen för att vara vänskapliga och gjorde 1-0 redan efter halvminuten när Sanna Gustafsson använde sin storlek och tryckte sig in i straffområdet från högerkanten och slängde in bollen framför Tytti Segerman i VSK-målet, påpassligt nog dök vår västkustvän Kajsa Ericsson upp där och bollen styrdes förbi Segerman in i mål, Martin och jag fick bita ihop ordentligt för att inte gå bananas inne i speakerbåset. IFK fick luft under vingarna av det tidiga segermålet och de första fem minuterna radade de upp 3-4 riktigt bra chanser som Tytti Segerman räddade med tåspetsar, överblivet tyg på tröjan och dylikt. Därefter i den sjunde minuten fick Västerås hörna och på en retur framför Ebba Fridlund så smackade norskan Lene Aamodt in bollen bakom sagda Tranåsbo och det var 1-1 i matchen, enligt vår högst enögda åsikt inte alls särskilt rättvist, men om den här säsongen lärt oss något så är det att idrott och bandy särskilt inte är rättvis någonstans. Efter kvitteringen var det hård kamp om bollen och domare Bergemalm släppte tjejerna vind för våg att kriga om bollen, det är självklart bra till en viss gräns men när det snuddar vid rena överfall (från båda lagen ska tilläggas) så är det kanske dags att använda visselpipan lite. Kampen var hård och våra rödsvarta krigare kämpade hårt för att få kontroll över matchen, men VSK var en tuff nöt att knäcka och i den 29:e minuten gjorde finskan Riina Ellonen 1-2 till VSK vilket också var pausresultatet.

I paus fyllde vi på vårt sockerbehov och stillade vår nervositet något innan det var dags för den traditionella halvapotten-bollen som idag vanns av Nenne, grattis säger vi till den fantastiska summan av 250 kr. Därefter när undertecknad skulle vara snäll och hjälpa till att samla in dessa kastade bollar skedde ett överfall av stora mått när Ida Zetterström gick in enbart för att skada och skickade en projektil rakt mot mig, dock visade sig att jag har lika bra reflexer som Ebba Fridlund och jag gjorde en härlig enhandsräddning (Jag ville mest bara få skryta i ett offentligt forum).

I andra halvlek fortsatte kampen och satsningarna i närkamperna var stundtals i överkant vad gällande vad som var tillåtet på en bandyplan men domare Bergemalm höll pipan rätt i mun. Dock skulle det komma utvisningar och det var hetlevrade Matilda Plan som var först ut att besöka oss efter att hon dömts ut för spelsabotage. Strax efter att ovannämnda spelare fått komma in igen, antagligen laddad till tusen så drev VSK upp ett anfall som våra tjejer inte riktigt hann med att stoppa och en VSK-spelare åker i backen i straffområdet vilket självklart resulterade i en straff för de gröna från gurkstan. Matilda Plan ställde upp för att lägga straffen men får inte upp bollen från backen vid skottögonblicket, men vad gör väl det när den unga damen skjuter som en häst och bollen smet in mellan Ebba Fridlunds benskydd och huxflux var det 1-3 till Västerås SK. I

IFK Nässjö ökade tempot något efter detta och skapade ett flertal chanser med hörnor som följd, dock var de resultatlösa. När vi dessutom drabbades av två utvisningar inom en minut så såg det onekligen mörkt ut, vi tyckte i och för sig det var trevligt med lite sällskap då först Victoria Bergström satte sig jämte Martin och därefter Wilhma Lindholm, Wilhma som dessutom knäckte en skön ”oneliner” när hon kom ut till botbänken: ”Spelsabotage? Vilken jävla töntregel”. Under utvisningarna var det föga förvånande Västerås SK som höll i taktpinnen, ända fram till den 70:e minuten när Emelie Åkerlund får ett läge att skjuta strax utanför straffområdet och som hon gjorde det, SMACK rakt upp i nättaket bakom Tytti Segerman och genast var det match av….ja matchen.

Men som vi lärt oss gång efter annan den här säsongen så är målglädje mer eller mindre alltid kortvarig, förutom mot Sandviken då, hehe. Åtta minuter efter vår reducering fick Västerås frislag på sin planhalva och domaren signalerade tydligt var han ville att bollen skulle gå igång och där ställde också IFK Nässjö-spelarna godtroget upp sig för att vara beredda, det sket däremot Västeråsspelarna i fullständigt och startade igång matchen 10 meter längre fram vilket domare Bergemalm totalt valde att ignorera och frågar ni mig så var det ett ödesdigert beslut för matchen i och med att Matilda Plan kunde åka sig helt fri och lägga in bollen bakom Ebba Fridlund till 2-4. Men det är också något vi lärt oss under säsongen, domarnivån skiftar stort. IFK Nässjö fortsatte att kämpa på trots ett horribelt mål i baken och de gjorde allt i sin makt att få till avslut mot mål, även ett par hörnor skapades under de sista minuterna men resultatet 2-4 stod sig till slutsignalen.

Därefter utdelades matchens lirare och i Västerås SK gick det till Riina Ellonen och i IFK Nässjö gick det till Kajsa Ericsson, enligt min mening helt välförtjänt då hon visade upp en härlig kämpaglöd under hela matchen, ja det har hon i och för sig alltid gjort när jag sett henne spela bandy.

Det ser allt mörkare ut för oss att ta en slutspelsplats men än är inte loppet kört och nästa helg möter vi AIK hemma i Stinsen Arena, förhoppningsvis något försiktiga och lite skaderädda AIK:are i och med att halva laget ska åka till Minneapolis veckan efter och spela VM.

Vi laddar om för nästa veckas match som faktiskt kan bli säsongens sista match, hemska tanke.

En poäng och två födelsedagar

I fredags efter en hård jobbvecka åkte Rosabollen ihop med laget upp till Södertälje för övernattning inför lördagens überviktiga match mot Hammarby IF. Resan förflöt lugnt och stilla med hjälp av den eminenta busschauffören Gustav Åkesson. Dessutom föll det sig så att vår tränare Kenny Bohman fyllde år i fredags och vi i Rosabollen ville självklart visa vår uppskattning och en lagom stor och otymplig orkidé införskaffades på IKEA i Linköping. Kenny blev givetvis, som den känslomänniska han är, rörd till tårar av vår present. Rumsfördelningen hade slumpat sig så väl att Kenny, Christer, Fredrik och Martin fick dela rum. Självklart valde Fredrik att krypa ner jämte herr Bohman i dubbelsängen, han är inte bara en kompetent tränare utan även en bra sängkamrat.

Efter en stabil frukost på Scandic i Södertälje och en kort uppvaktning av lagledare Gustafsson som även han firade födelsedag i helgen begav vi oss till klassisk bandymark och för första gången kunde Rosabollen beträda Zinkensdamm. Vi har ändå hållit på med det här ett par år nu och de bandyarenor vi inte bevistat börjar bli få, då är det extra roligt att se en ny plats. Zinken bjöd på bra väder och ett fåtal minusgrader vilket borgade för en fin bandymatch.

Dock blev det inte mycket till skönspel från något lag, den fysiska biten av spelet tog i huvudsak överhanden, lägg därtill en domartrio som uppvisade ett bandykunnande likt Dennis Lisell i AIK-matchen 2010, ni som inte var med på den tiden ska veta att det var skandalöst dåligt. Denna domaren var dock rättvis i och med att han faktiskt var lika usel åt båda håll. Hela fem straffar dömdes under matchen och 30 utvisningsminuter åt vardera hållet.

I första halvlek var det mycket kamp om bollen och båda lagen kämpade för att få till ett godkänt passningsspel. Även om Rosabollen är ytterst partiska får vi nog erkänna att det var Hammarby som började bäst, men Ebba Fridlund visade sig från sin allra bästa sida och gjorde flera prakträddningar.

Största behållningen i halvleken var när det plötsligt damp ner en död björktrast i IFKs straffområde. En sparvhök hade fångat en god lunch och skulle avnjuta denna i lugn och ro bredvid Zinken men den bedrövliga domarinsatsen fick matlusten att tryta och sagda rovfågel släppte bedrövat sitt byte och satte av mot nya äventyr där randiga män inte inte kunde förstöra dagen.

Den första stora händelsen under matchen kom till i den 40:e matchminuten när IFK Nässjö tilldömdes straff, en straff som Sanna Gustafsson skrinnade upp för att trycka in. Det gick inte som planerat och bollen tog i planket vid sidan av målet. Strax efter IFK Nässjös straff beslöt domare Ikonomidis att det hade ju varit fruktansvärt orättvist om bara IFK Nässjö fick straff så han blåste högt och ljudligt i pipan så fort en grönvit spelare dök upp i straffområdet. Galina Mikhaylova ställde sig vid straffpunkten och hon sköt en av de lösaste straffar vi sett i svensk dambandy och bollen hade svårt att orka över kortlinjen, alltså var resultatet fortsatt 0-0. Det var mycket som hände under de sista minuterna av första halvlek och domare Ikonomidis hittade ytterligare en straffsituation innan vi kommit upp till 45:e minuten. Denna gång var det ett totalt felbeslut att blåsa straff då bollen var ur spel över kortlinjen långt innan situationen ens uppkommit. Återigen var det Galina Mikhaylova som stegade upp, och denna gången sköt hon faktiskt på mål, men där stod vår målvaktsfantom Ebba Fridlund i vägen och bollen tog rakt i magen på sagda fantom. Rosabollens teori kring den annars förträffliga Mischas svaga insats under första halvlek var att det måste bero på att hon fick lite hemlängtan till Nässjö där hon gjorde debut i svensk bandy.

Alltså var det fortfarande 0-0 men IFK Nässjö skulle ändra på den saken. Efter en kontring där Hammarbys målvakt Maria Thorén kom väl långt ut från sina kära stolpar vilket skapade stor oordning i Hammarbys försvar kunde Sanna Gustafsson tråckla in bollen i nätmaskorna och ja, om vi ska vara ärliga så kunde inte undertecknade riktigt se hur det hela gick till, men lika glada blev vi för detta. Dessutom tystnade den lilla Hammarbyklacken på motsatt sida betänkligt vilket var till vår fördel eftersom vi i sedvanlig ordning bara var två i klacken. Målet innebar att IFK kunde gå till pausvila med en 0-1 ledning och vi var nöjda på läktaren då tjejerna visade upp härlig kämpaglöd och dessutom tog närkamperna ordentligt, närkampsspelet har under säsongen varit något bristfälligt och det var riktigt kul att se tjejerna ta fighten.

Om Hammarby började första halvlek bäst så vill vi påstå att IFK Nässjö gjorde så i andra, tjejerna började mer och mer hitta ett fungerande passningsspel och de krigade på riktigt bra. Självklart ville domare Ikonomidis vara med i leken även under andra halvlek och 10 minuter in blåste han straff igen och hjärnsläppet från undertecknad var totalt (nä, jag vet att man inte ska hetsa upp sig på domaren men det här var orimligt). Denna gång fick inte Mischa förtroendet att lägga straffen utan det blev istället Sofie Nyblad, sagda Nyblad förvaltade straffen säkert och kvitterade matchen.

Tränar Bohman tog efter detta en timeout för att prata igenom detaljer och det gav effekt i den 62:a minuten när Sanna Gustafsson fick en smörpass från försvaret och tog sig hela vägen IN i straffområdet och blev bryskt behandlad vilket ledde till att domare Ikonomidis korsade armarna över huvudet igen, ja ni läste rätt det var alltså matchens FEMTE straff. Den här gången bytte IFK Nässjö straffskytt och den ytterst trevliga och sympatiska backgiganten med den ohyggliga Vetlandadialekten Maja Blom skrinnade upp från backlinjen och dunkade upp bollen i nättaket och gav IFK ledningen med 2-1. Efter ledningsmålet kontrollerade IFK matchen bra och egentligen är det orättvist att lyfta fram någon framför någon annan då tjejerna krigade så där bra att man blev lite varm i hjärtat när man såg dem slänga sig och täcka skott eller skicka en grönvit över sargen. Det hårda arbetet skulle ge mer utdelning när IFK Nässjö i den 74:e minuten fick hörna och på den tredje returen gjorde Victoria Bergström sitt första elitseriemål, kanske var det nu som både vi i publiken och i viss mån även spelarna började ta ut segern i förskott. Sakta men säkert började Hammarby jobba sig in i matchen och när vi kom upp till 90:e minuten var vi påtagligt nervösa, skulle det hålla? Svaret kom två minuter senare när domaren blåste av matchen, på tavlan stod det då 3-3. Hammarby  reducerade  i den 92:a minuten och kvitterade i den 93:e. Självklart var vi besvikna direkt efter, det kändes verkligen som en förlust trots en bärgad poäng.

Men så här dagen efter kan vi ändå se tillbaka på matchen och känna lite stolthet över hur tjejerna spelade, även om resultatet inte gick vår väg så krigade alla, alla slet hårt för varandra och de visade att de var ett lag. Ebba var emellanåt demonisk i buren och en räddning tog hon faktiskt med hjälmen. Försvaret styrde väl och var fysiska om så behövdes, mittfältet krigade hårt och bestämt, anfallarna var hela tiden och jagade Hammarbys defensiva bollförare. Vi måste komma ihåg att IFK Nässjö gör sitt första år i eliten och våra spelare är fortfarande väldigt unga trots att flera av dem har tunga meriter och vi ska inte konkurrera om några topplatser i år, första året i eliten måste ses som en skola inför kommande, vi utbildar oss i år för att kunna konkurrera i framtiden. Med det i åtanke är vi stolta över varenda en som spelade igår.

 

Matchfakta
Publik: 70
Väder: Halvklart. -3 grader
Slutresultat: 3-3 (0-1)
IFKs målskyttar: Sanna Gustafsson, Maja Blom och Victoria Bergström.
Matchens lirare: Utsågs inte så vitt vi vet.

/Rosabollen

Skapligt på Skarpe Nord

I mycket halt väglag tog sig Rosabollen och IFK Nässjö ner till västkusten för att spela match mot mästarinnorna från Kareby. Under färden kantades vägen av stillastående bilar och utryckningsfordon i alla tänkbara kulörer. När vi tvingades stanna utanför Borås vid en olycka fick vi uppleva hur Bambi måste ha känt sig på den berömda isen. Vägbanan var som ett såpat bananskal och friktionen så låg att vi höll på att mista vår chaufför när han gled iväg mot vägrenen i ett obevakat ögonblick. Äventyret slutade dock lyckligt.

I bussen fick IFK också en ny spelare då Susanne Zetterström blev spelklar reservmålvakt efter kontakt med Bandyförbundet. Dagen hade nämligen börjat med återbud på grund av magsjuka och den redan tunna truppen kunde inte avvara ännu en spelare vilket Zetterström senior hörsammade och kom till räddning. Av det vi såg när hon tog sig från omklädningsrummet till avbytarbänken kan vi bara mana fröken Fridlund till stordåd annars hänger platsen som förstemålvakt löst.

Våra västkustska vänner från Sunvära, Kajsa Ericsson och Julia Norrman, blev dagens andra hjältinnor då de efter avslutad match med Sunvära slängde sig i bilen och åkte från Mölndal till Kungälv för att direkt spela ännu en match fast nu med IFK Nässjö. Maken till stora bandyhjärtan får man leta efter och vi är så tacksamma för alla timmar och mil som dessa två och deras familjer lägger ner för att spela med oss!

Hur gick matchen då? Jo första halvlek var bara 13 sekunder gammal när hemmalaget tog ledningen och sedan trillade det in mål i minut 25, 29 och 42 innan paus. IFK Nässjö stod ändå upp bra men Kareby är numret större ännu. I andra halvlek fortsatt Kareby att göra mål och slutresultatet skrevs till 9-0 vilket kanske var lite i största laget för att vi skulle vara helt nöjda men tjejerna kämpade ändå tappert.

Det är inget att säga om när man man förlorar mot ett halvt svenskt landslag och våra tjejer har framtiden för sig. Får vi behålla truppen intakt och våra skadade spelare kommer tillbaka kan vi snart vara med och dansa med de stora elefanterna men vi är inte där ännu. Nästa helg ska tjejerna ta sig till Zinken för att möta Hammarby och Rosabollen ser fram emot att beträda ännu en klassisk bandyarena. Vi återkommer med rapport efter det.

Matchfakta
Publik: 66
Väder: Lätt snöfall men uppklarnande. -5 grader
Slutresultat: 9-0 (4-0)
IFKs målskyttar: Första seriematchen den här säsongen utan IFK-mål.
Matchens lirare: Ebba Fridlund

/Rosabollen

Slemmig torsk mot Söråker

Först och främst får Rosabollen ta och be om ursäkt för den sena uppdateringen, men i och med att vi inte kan stoltsera med ett jullov att leka på så har det helt plötsligt uppenbarat sig ”riktiga” arbetsuppgifter som har lånat vår tid.

I söndags hade Rosabollen  samlats i stor skara, eller ja, stor och stor. Med stor skara menar vi självklart Martin, Fredrik, Hampus och Macce. Dessutom hade vi en styck legosoldat i lillebror Andersson som köptes in för en kebabpizza på pizzeria Dolce Vita, han är inte dyr i drift den lille pöjken. Alltså var matchtagget på hög nivå inför matchen och det var med en riktigt bra känsla som vi infann oss i Stinsen Arena, särskilt med den fina insatsen mot Sandviken senast i ryggen. Vi kan väl sammanfatta att det blev inte riktigt som vi tänkt och hoppats.

Söråker började som det klart piggare laget och IFK Nässjö hade fortfarande inte vant sig vid skoghuggarbandyn som bedrivs frekvent av lagen från norra delen av Sverige, givetvis är det fritt för varje lag att spela precis hur de vill och Rosabollen lägger självklart ingen värdering i detta. Lägg där till att IFK tenderade att vara ungefär lika sömniga som jag är när jag tar mina värktabletter, alltså var starten på matchen något luddig vilket gjorde att Söråkers duktiga Malin Persson hade något av en field day som det heter på amerikanska när hon gjorde 0-1 efter cirka två minuter. Förvirringen verkade stundtals i inledningen vara total och åtta minuter in i matchen stod det redan 0-2 till Söråker och vi på läktaren var något förbryllade, då den  den fina skridskoåkningen, passningsspelet, närkampsspelet från SAIK-matchen hade försvunnit likt ett jullov för två trötta lärare.

Sakta men säkert vaknade IFK Nässjö till liv och tjejerna började jobba sig in i matchen allt mer och de började visa prov på vad de faktiskt kan åstadkomma när de arbetar som ett lag, och en reducering kom till vid en lätt kaotisk situation i Söråkers straffområde, bollen rann ut till Ida Zetterström som ytterst kyligt beslutade sig för att försöka lobba bollen över Linnea Björck i SIF-målet och bollen seglade in över sagda målvakt och om det nu var menat som en lobb så hatten av till Ida Z. Kort efter kom även 2-2 när Sanna Gustafsson stänkte in bollen assisterad av Emelie Åkerlund och just vid det här tillfället kändes det som att våra tjejer fått upp tempot igen och Söråker kändes allt mer skakiga. Från och med 2-2 målet så var det väldigt mycket som handlade om IFK Nässjö och ingen av oss kände av att Stinsen Arena var kall som en frysbox denna eftermiddag då spelet värmde likt den första sommarlovsdagen. Det fina spelet skulle ge resultat då firma Åkerlund/Gustafsson återigen visade upp vad de faktiskt kan åstadkomma tillsammans då Emelie återigen passade Sanna som gjorde 3-2 till IFK Nässjö vilket också var halvtidsresultatet.

En kopp kaffe, lite bollkastning ( nej tyvärr, det blev ingen storslam i halva potten den här veckan heller) så var det dags för andra halvlek. Tyvärr för alla inblandade förutom Söråkers IF så är det en halvlek som Rosabollen definitivt redan lagt långt bakom sig. Spelet klickade inte alls i andra halvlek och IFK Nässjö fick slita otroligt hårt för att egentligen få till något spel överhuvudtaget och alla uppspel stoppades ytterst effektivt av gästerna.

Söråker kvitterade matchen tämligen omgående genom Sandra Timan och efter 35 minuter av ren kamp lagen emellan tog de tyvärr även ledningen i den 80:e minuten återigen genom Sandra Timan. Tränare Bohman tog då timeout för att försöka få ordning på spelet, vilket gjorde att IFK Nässjö spelade upp sig något och pressade på för att försöka kvittera, men, ja gott folk det här var matchen med många men, så lyckades det aldrig bli riktigt farligt framför Björcken i Söråkers mål och vi måste nog även säga att Söråker var fantastiskt bra på att försvara sig när ett lag som IFK Nässjö desperat jagade för en kvittering. Precis i slutminuterna slet Söråker åt sig bollen och med i princip hela IFK Nässjös elva på offensiv planhalva så blev det mer eller mindre öppen gata mot Fridlundskan i IFK-målet. MEN då dök vår vän från västkusten, Kajsa Ericsson, upp som skjuten ur en kanon och visade härlig glöd och helt enkelt satte stopp för den framrusande norrländskan som flög som en vante, tyvärr skedde förseelsen i straffområdet och Söråker kunde göra 3-5 precis innan domare Lisell valde att blåsa i pipan.

Givetvis måste man ta med i beräkningen att en stor del av våra spelare är mycket unga och vi spelar i Elitserien för första gången, vilket gör det svårt att vara allt för besviken och vi har tagit många steg framåt under säsongen. Men, det är ofrånkomligt så att vi våra bästa stunder så ska vi slå Söråker och vi som har sett övriga matcher under säsongen vet vad de kan åstadkomma när det klickar och när det klickar är det bandypoesi.

Nu får vi ladda om inför lördagens match då spelare och rosabollare åker ner till Kungälv för ytterligare en tuff match mot regerande mästarna Kareby IS.

Matchfakta
Publik: 62
Väder: Inomhus. -4 grader
Slutresultat: 3-5 (3-2)
IFKs målskyttar: Ida Zetterström och Sanna Gustafsson 2.
Matchens lirare: Ebba Fridlund

/Rosabollen